Ett småkryps liv 1998

Pixars andra långfilm “Ett småkrypsliv” (“A bug`s life” i originaltitel) är en charmerande och engagerande film, men som dock inte når upp bland pixars övriga verk som kom under åren 1995-2003. Vi år följa ett samhälle med myror, en av dessa myrorna är Flip som är något utanför av dom andra myrorna och egentligen enbart tycks uppskattas av den lilla myran Dot som är syster till myrsamhällets prinsessa vid namn Atta, var av dom båda är döttrar till drottningen. Myrorna hade egentligen kunnat leva ett relativt harmoniskt liv om det inte vore för det att gräshopporna kommer till deras samhälle varje säsong och kräver stora delar av maten som myrorna samlat i hop. Detta gör att myrsamhället måste försörja sig själva plus att ge den mesta skörden av bland annat frön till gräshopporna. När gräshopporna kommer för att hämta sin mat har Flip av misstag råkat putta ner bladet där fröna låg på i sjön. Gräshopporna tvingar myrorna att plocka i hop det dom gick miste om igen. I och med Flips misstag fördöms han av stora delar av samhället, som gengäld erbjuder han sig att söka upp insekter i gräshoppornas storlek som kan kämpa mot dom. Som vanligt tar ingen hans förslag på allvar, men skickar ändock i väg honom på uppdrag, i syfte att bli av med honom. Flip ger sig nu ut på ett uppdrag från sin trygghetszon i hopp om att bli kvitt gräshopporna. Filmens engagemang ligger inte i huvudkonflikten, detta beror på dess mycket klassiska struktur i dramaberättaform och pedagogiska metaforiska inslag om att alla kan växa till något stort, som mynnar ut i avgörande former mot finalen, vilket skapar en stor förutsägbarhet. Snarare ligger engagemanget i karaktärerna, dialogen och detaljerna, vilket är ett fantasirikt universum som i princip alla pixars filmer innehar. Karaktärernas utformningar ger här likt “Toy Story” (1995) och dom då kommande filmerna “Monsters inc” (2001) och “Hitta Nemo” (2003) otroligt varierande karaktärsgestaltningar – myrorna är relativt lika varandra, medan birollerna är mycket varierande så som en vandrande pinne, nyckelpiga, spindel och en larv, dom alla i den unika pixar-tappningen. Det finns även en stor personlighet att tala om i varje karaktär som gör filmen mycket livfull och karakteristisk. “Ett småkrypsliv” kan definieras som en väg, där relevansen ligger i det bredvid vägen och ej det på själva vägen. Vad som är svårt att inte göra är att jämföra Ett småkrypsliv” med “Antz” då likheterna minst sagt är slående – båda två kom ut år 1998 i datoranimerad form och handlar om en myrstack. Likheterna tar inte slut här - huvudkaraktären i båda filmerna är outsiders med en gnutta humor i sig, som vänder på myrstackens system som är präglat av maktstrukturer, mitt i detta pågår en romans mellan huvudpersonen och en kvinnlig monark. I “Ett småkrypsliv” tar sig hierarkin uttryck via gräshoppornas utsugande, medan hierarkin i “Antz” präglas av ett general och krigssystem, i likhet med en fascistisk regim. I jämförelse med “Antz” bleknar denna filmen, då “Antz” går betydligt djupare i sin skildring om auktoritetens konsekvenser på samhället, “Antz” humoristiska inslag är dessutom präglade av en ironisk klang mot systemet, medan “Ett Småkrypsliv” humor lever mer fristående från huvudkonflikten. “Antz” är helt enkelt en film som klara av att balansera sin mörka tematik mer placerat. Vad som dock är adekvat är att målgruppen för “Antz” ej är samma som “Ett småkrypsliv”, även fast dom båda var tänkta som familjefilmer vänder sig “Antz” till en betydligt äldre publik och uppskattas troligen inte av en yngre publik, vilket säkert denna film gör då det är en ljusare (även fast det finns mörkare inslag), enklare och mer charmerande i sitt helhetsuttryck. Regissörerna till filmen är John Lasseter och Andrew Stanton, som innan hade regisserat “Toy story”. År 1998 var (100 %) datoranimering ännu ett nytt medium inom den animerade filmformen och det finns många imponerande animationer att tala om här, bland annat regnscenen som sker mot finalen. Även färgskalorna är imponerande hos pixar, där färgerna är välplacerade i sina sammanhang och smälter samman som en bild som är lätt för ögat att smälta in i. Det enda i animationens, eller snarare karaktärsanimationen som brister är att myrorna har fyra ben i stället för sex ben, vilket är ett knepigt förenklande. Den berömda amerikanska musikern Randy Newman (som även han var inblandad i “Toy Story” från 1995) står som filmkompositör, hans filmmusik är alltid välplacerad i sammanhanget med estetiska och tematiska faktorer, så är även fallet här även fast det rent fristående finns betydligt mer lyckade verk i hans musikaliska filmografi. Som röstskådespelare står Dave Foley som huvudrollsinnehavare i den engelska originalversionen, medan den svenska ersättaren är Björn Kellman. Den svenska översättningens röster är väl genomtänkta att kompensera dom engelska rösterna och dubbningen står sig i princip lika välgjord som originalet i den svenska versionen. “Ett småkrypsliv” är en charmerande och detaljrik film med uppenbart men ändå fint budskap, vars syfte är att nå fram till hela publiken på ett berörande sätt. Och som helhet är det ett fint animerat äventyr med ett stort underhållningsvärde.7 Anton Carlson Ursprungligen skriven i Juni 2014.