Europa Report 2013

Science fiction är tydligen på tapeten igen. På bio dundrar storslagna men tacksamt nog tänkvärda äventyr som "Elysium" och "Pacific Rim". Vill man ha något mer lågmält så passar dock "Europa Report" utmärkt.

Det är en sci-fi gjord i det populära men en aning urmjölkade found footage-formatet. Här har dock det påstått upphittade videomaterialet klippts ihop med iscensatta intervjuer för att skildra när en grupp astronauter skickades till Jupiters fjärde största måne för att leta efter liv.

Det här upplägget skulle enkelt kunnat användas till en obskyr B-skräckis, eller till och med en uppföljare till "Alien"-serien, men lyckligtvis har man satsat mer på känsla än effekter. Det är ett stillsamt, obehagligt och rätt dystert litet thrillerdrama som sakta vaggar in åskådaren i historien. Inte ens found footage-idéerna (som att astronauternas äventyr filmas av både egen teknik och ett dussintal övervakningskameror) distraherar en från det faktum att det är ett stabilt hantverk.

Vad som däremot inte lär falla alla i smaken (inklusive undertecknad) är den lite fattiga bristen på fantasi. Trots en avsaknad från spektakulära dödsscener så blir det ändå den typ av filmen där karaktärerna försvinner en efter en i "Tio små negerpojkar"-stil. När den mystiska orsaken väl uppenbarar sig i slutet är det en ojämn kombination av antiklimax och magplask. Ens reaktion på upplösningen är en ren smaksak men personligen tyckte jag den kändes malplacerad.

Det är dessutom svårt att bry sig om alla dessa astronauter vars personligheter aldrig riktigt utvecklas. Man ska dock inte klaga på skådespelarna som gör sitt yttersta för att väcka intresset kring sina roller. Ensemblen är en utmärkt blandning av mer bekanta ansikten (som Embeth Davidtz, alltid sevärda Sharlto Copley och vår egen Micke Nyqvist) och internationella namn.

Ecuadoriske regissören Sebastián Cordero (som härmed gör sin Hollywood-debut) hanterar både miljön och tempot med varsam ömsom stadig hand. Hans förmåga att skapa illavarslande, mystiskt tystlåtna situationer är imponerande och pekar på en intressant framtida karriär. Det bör dessutom påtryckas att science fiction-filmer med lite mer substans (se: "Moon") uppskattas alltid och fans av genren lär uppskatta den mer än andra (speciellt found footage-fanatiker som genomled "Apollo 18"). Men för ett högre betyg hade den behövt fånga mig på ett sätt den aldrig gjorde.