Eva & Adam 2021

Adam (Olle Cardell) flyttar från ett Skåne med en märklig avsaknad av skånsk dialekt, till ett Göteborg med en märklig avsaknad av göteborgsk dialekt. Med sig har han en kanin, och lite blandade känslor för tjejen Molly. Eva (Sonja Holm) och hennes bästis Annika (Stella Klintberg Marcimain) har en anti-killpakt eftersom alla killar är mer eller mindre dumma i huvudet. Men Adam och Eva tittar lite på varandra i smyg, och när de sen hamnar i garderob under Ryska Posten slår det gnistor. Det finns många komplikationer, och det smarta vore nog att låta bli, men ibland bara måste man…

 

Först och främst: Skådespelarna som spelar Eva och Adam ser ut som syskon. Adam ser betydligt mer ut som Evas bror än Emil Algpeus som ska föreställa hennes faktiska bror. Det hemsöker filmen. Så många personer iblandade i en produktion och ingen kom på att färga någons hår eller något. Tyvärr är det här det mest bestående intrycket efter att jag gick ut ur biosalongen.

 

”Eva & Adam” gick som en serieföljetong i Kamratposten mellan 1991 och 2003. Den blev även två säsonger av en tv-serie mellan 1999 och 2000, som följdes av en långfilm 2001. Manuset till årets film skrevs av Johan Unenge och Måns Gahrton som både är upphovsmän till serien ”Eva & Adam”, men också skrev manus till både tv-serie och långfilm vid millennieskiftet. Regissören Caroline Cowan gör långfilmsdebut, men har jobbat en hel del med tv innan, bland annat med ”Mörkertal” och ”Andra Avenyn”. 

 

En fälla som är lätt att falla i när det handlar om barnfilmer, särskilt till de som precis ska bli tonåringar, är att göra det oerhört teknikfokuserat på ett tillrättavisande sätt som känns väldigt ”dagens ungdom alltså”. Tekniken finns givetvis närvarande i ”Eva & Adam”, de blir taggade i bilder, Adam ser på film på distans med en tjej i Skåne, Eva och Annika har ”en blogg” (= ett Instagramkonto), men det sker i bakgrunden, och tack och lov försöker ingen typ bli känd på TikTok. Det är en film som skulle kunnat utspela sig för 10 år sen, men som också förmodligen funkar om 10 år.

 

”Eva & Adam” är en trivsam film om den första kärleken, men minst lika mycket om relationer till familj och kompisar när man är i den åldern. Jag får verkligen känslan av att de som gjort filmen pratat mycket med unga personer – men att de unga personerna kanske inte låtit dem komma hela vägen in. Som någon mycket äldre än målgruppen är det inte så mycket kärleksbitarna som triggar den där mixen av nostalgi och vara-ung-trauma, det är mer hur det var att bo hemma med föräldrar som gjorde sitt bästa men som inte fattade uughhh, och kompisar som kom med en massa orimliga krav som kändes både rimliga och livsviktiga när det begav sig. Samt givetvis den traumatiserande upplevelsen att behöva sälja något för att ha råd med en klassresa.

 

Den där klassresan är för övrigt en nagel i ögat. Den ramar in mycket av skedet, de pratar om den hela tiden – men man klipper av precis innan! Att missa de dramatiska möjligheterna av en klassresa, herregud. Det var ju där allt som bubblat under terminen togs till sin spets. Sen förväntas det av en sån här film att allt alla handlingstrådar knyts ihop snyggt på slutet utan allt för mycket misär, men även så tycker jag att Adam kommer väl lätt undan i slutändan.

 

Det är en trevlig bioupplevelse, men filmen är inte särskilt minnesvärd. Den hade kunnat ha ett par till skämt, något lite mer pinsamt, bara något mer. Jag hade föreställt mig att det skulle funnits ögonblick av ung kärlek, eller cringe, som skulle bitit sig fast, men det finns helt enkelt inte så mycket där. Den känns genomsäker, och att vagt antyda att en 12-åring (Eventuellt! Kanske! Blinka så missar du!) kanske inte är helt heterosexuell är liksom inte så chockerande 2021.

 

Jag har inte sett tv-serien från millenieskiftet sen den kom ut, men minns hur de pratade om att hångla (långt innan någon i serien faktiskt gjorde det) och hur skandalöst, spännande och pirrigt det kändes när man var typ elva att någon bara diskuterade konceptet. Jag har svårt att föreställa mig att filmen levererar en liknande känsla för någon som är ung nu.