Even Money 2006

När Nordisk Film beskriver "Even Money" på omslaget är det här en thriller i stil med "21 Gram" och "Traffic". Snacka om att sätta ribban högt, men å andra sidan finns det också gott om intressanta skådespelare som Kim Basinger, Ray Liotta, Kelsey Grammer och Oscarvinnaren Forrest Whitaker. Lägg också till producenterna bakom "Crash" och jämförelsen känns helt plötsligt inte helt obefogad.

Nog låter det lovande, men allt den har gemensamt med nämnda filmer är berättandet som sträcker sig över flera historier, där en röd tråd berör alla inblandande. Andra gemensamma nämnare som stark regi och intressanta karaktärer och slutligen en riktigt bra film finns tyvärr inte i "Even Money".

Carol (Basinger) är sällan hemma med sin familj, och både man (Ray Liotta) och deras tonårsdotter känner sig försummade. Anledningen är att Carol skriver på sin nya bok, vilket hon gör i sin ensamhet på något café. Det är i alla fall vad hennes familj tror, i själva verket är hon på stans kasino och försöker desperat spela tillbaka familjens besparingar hon nyligen spelat bort.

Godfrey (Cannon) är en ung lovande basketspelare som har många talangscouters ögon på sig och hans framtid ser lovande ut. Problemet är bara att hans äldre bror Clyde (Whitaker) har för vana och spela på broderns matcher och snart är han skyldig stora pengar vilket gör att Godfrey måste arrangera sina egna matcher. Vi får följa spelberoendet från familjemodern med spelberoende till indrivarna och männen bakom läggmatcher, kryddat med ett mord utrett av detektiven Bunner (Grammer).

”Even Money” är en ganska tråkig film trots sin starka rollista. Det största problemet är att samtliga karaktärer är alldeles för underutvecklade och deras livsöde drivs framåt av Dr. Phil- problem. Visst känns ångesten som uppstår för Kim Basingers karaktär när speldjävulen håller på att sabba familjelyckan, men samma ångestuppbyggnad försöker man nå i den parallella berättelsen med Whitaker i spetsen, vilket blir kaka på kaka och ingenstans bjuds det på några överraskningar.

Där filmen misslyckas helt är i försöket att slänga in en spännande del i och med ett mordmysterium med skumma typer som styr allt bakom stängda dörrar. Hm, det har vi aldrig sett förut… Medföljande polisutredning känns om möjligt ännu mer fel och hade passat bättre i ett avsnitt ur tv- serien ”Las Vegas”.

Det räcker inte med att ha en röd tråd som spänner smart genom flera historier för ett lyckat slutresultat. Visserligen har vi varit bortskämda med det ett tag, men manusdebuterande Robert Tannen har bara lyckats med att skriva ihop en bra grund, utfyllnad av karaktärer och sidospår är tämligen tam och utan finess. Jag hade hellre sett att man gått ännu djupare på problemet med spelberoende och att dess effekt hade planlagts betydligt seriösare, lite mer som spelets variant av ”Syriana”. Det blir lite som att spela på enarmad bandit - det finns en viss spänning i det, men i slutändan känner man sig lurad, fattig och dum att man inte stod emot. ”Even Money” ger ungefär samma resultat.