Everest 2015
Synopsis
Inspirerad av de otroliga händelserna kring ett försök att nå toppen av världens högsta berg, berättar ”Everest” om en imponerande färd där två olika expeditioner utmanas, bortom alla gränser, av en av de våldsammaste snöstormarna någonsin.
Info
Originaltitel
Everest
Biopremiär
25 september 2015
DVD-premiär
8 februari 2016
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Åldersgräns
11 år
Längd
Vansinnigt vacker och mycket spännande, men...
Filmens skönhet och de helt otroliga och fantastiskt trovärdiga miljöerna tar andan ur mig inledningsvis och efteråt lämnar jag snyftande salongen. Visuellt och känslomässigt kapitulerar jag således fullständigt för det jag ser, även om det är något väldigt väsentligt och mycket påtagligt som saknas i själva berättandet.
”Everest” är öppningsfilm under årets filmfestival i Venedig, och som sådan har den en del att leva upp till med tanke på de enorma succéerna som senare år inlett det stjärnspäckade eventet. Jag talar givetvis i första hand om ”Gravity” från 2013 och ”Birdman” från 2014.
”Everest” lät dessutom på papper att den på sätt och vis skulle kunna komma att bli en ny ”Gravity” och de två påminner också på flera sätt om varandra, både till tema och stil. Tyvärr är det sedan även en hel del som skiljer de två åt.
Det handlar om en expedition som under ledning av äventyraren Rob Hall tränade i flera veckor för att bestiga världens högsta berg - Mount Everest. Många av de kvinnor och män som deltog nådde också toppen, men en svår storm överraskade sällskapet varför bara få av dem lyckades ta sig ner igen.
Filmen baseras alltså på en sann historia från 1996, vilket genast medför vissa begränsningar vad gäller framförallt dramaturgin, om man vill vara verkligheten trogen och det verkar alla inblandade vilja vara. Manuset är förvisso på sina håll välskrivet, men istället för att välja en snävare och mer intim vinkel låter manusförfattarna alla karaktärer få en del av spotlighten. En trivsam tanke som tyvärr inte riktigt fungerar här. Den isländske regissören Baltasar Kormákur vill tydligen inte heller lämna någon eller något utanför, vilket resulterar i att det hela rätt snabbt känns väl spretigt, tunt till och med på sina håll och närmast ofokuserat i slutändan.
Medan tidigare nämnda ”Gravity” var en tight, intensiv kamp om en enda människas överlevnad i en omänsklig miljö, blir ”Everest” i dess skugga mer till en hel drös individers kamp i andra, men lika ogästvänliga omgivningar. Fast utan att lyckas engagera mig som publik tillräckligt. Det finns helt enkelt alldeles för många personer att hålla reda på. Helt krasst är det dessutom extremt svårt att veta vem som är vem bakom syrgasmasker och tjocka vinteroveraller när väl stormen bryter ut. När de börjar trilla av toppen vet jag inte vem jag säger hejdå till.
Visst finns ett fåtal personer man ömmar extra för och som jag blir känslomässigt investerad i, men även där känns det inte riktigt äkta utan ganska sökt, manipulerat nästan. Pianomusik och slowmotion-foto leder oss stundvis in i ett konstlat poetic mode och även om jag inte kan värja mig och hulkar förtvivlat till vissa sekvenser, blir jag efteråt lite irriterad över alla tårar jag som på beställning spillde.
Men som sagt.
Rent visuellt är detta ett oavbrutet spektakulärt kalas, med högt tempo som dessutom är väldigt spännande. 3D-effekterna fungerar utmärkt och det är flera gånger jag sitter och nästan gungar i min fåtölj av yrsel och höjdrädsla. Jag känner också att jag, trots en hel del invändningar ändå följer med i historien och köper det jag ser. Särskilt nöjd är jag över att jag - som inte har något till övers för livsfarliga strapatser av detta slag - faktiskt får tillräckligt med förståelse för varför vissa väljer att utsätta sig för risken det innebär att klättra upp till världens högsta topp som bokstavligen och långt innan du ens nått den, börjar ta död på dig.
”Everest” är på många plan utan tvekan ett otvivelaktigt och makalöst mästerverk, som på vissa andra plan saknar det där som faktiskt film (vid sidan av det renodlat visuella) går ut på, att trollbinda sin publik med en välberättad historia.
Skådespelarna är hur som helst överlag otroligt övertygande om än på sina håll något bortkastade (ge mig mer Jake Gyllenhaal!) och fotot över vidderna ögonbedövande vackert. Så gå och se denna. Det är den ändå trots ett något tveksamt betyg väl värd. Men den hade kunnat vara så mycket bättre! En känsla som lämnar en något fadd eftersmak när väl stråkarna tystnat och mina tårar torkat.
| 2 september 2015 11:45 |
Skriv din recension
Användarrecensioner (4)
Inte sett den sen bio i 3D men nu blev det hemma i 2D på 82-tummaren med Atmosljud.
Riktigt jävla bra film med lidande och känslor. Ljudet något i hästväg när stormen drar in på toppen.
Everest handlar om Rob Hall och hans konkurrent Scott Fischer som båda leder expeditioner till toppen på jordens högsta berg, sett i meter över havet, Mount Everest. Med sig har de både erfaret bergsfolk och personer som betalat en förmögenhet för att få vara högst upp av alla människor i världen. Resan dit är tuff, men det är inget i jämförelse med när de fastnar i en av de värsta snöstormarna i mannaminne (eller kanske bergaminne), och får mäta sina krafter med det ursinniga berget.
Redan i filmens första del förstår man att Everest kommer att se fantastisk ut, vilket den gör. Kamerabilderna över och på Mount Everest är svindlande vackra, och berget får genom detta ett eget liv. Jag kan föreställa mig hur det måste ha varit att se den på bio, i 3D. Det visuella i filmen får lätt en 5a. Spänningen är också så bra att man sitter och biter på naglarna, trots det mer eller mindre givna slutet. Det är inte i varken foto eller spänning som filmen brister, utan i karaktärerna. Man vet inte så mycket om dem, utom att Hall har en gravid fru hemma, eller att Yasuko (med i Halls expeditionsgrupp) är den enda kvinnan som har bestigit "six of the seven summits". På det hela taget uppskattas nog karaktärerna mer av folk som är insatta, och själva intresserade av bergsbestigning och dess historia.
Med helt respektabla skådespelarinsatser är Everest en vacker, spännande filmupplevelse, men långt ifrån något totalt mästerverk.
En intressant film med en bra atmosfär.
Känslorna som skapades i början av filmen gjorde tyvärr slutet väldigt enkelt att förutse! Sista halvtimmen satt jag mest och tänkte "HAH! I knew that".
Men det var fortfarande en underhållande och snygg film.
Skulle ge den 6,5 av 10.
Men Jake Gyllenhaal var med, så den får 11 av 10.