Evil Dead 2013

Nyinspelningar är en välförtjänt bespottad genre där både relativt nya europeiska/asiatiska filmer och, som i detta fall, gamla klassiker piffas upp i Hollywood-stil. När det gäller skräckfilm blir det ofta lite snällare, tamare och mer barntillåtet (så att man kan sätta 11-årsgräns/PG-13 och mjölka fler biobesökare på pengar). Så är det lyckligtvis inte med remaken av Sam Raimis (producent här) "Evil Dead" där man är fullt medveten om målgruppens behov och originalets dragningskraft.

Där filmen från 1982 hade en lite mer anonym grupp festande ungdomar så handlar det här om rehabiliteringen av djupt beroende drogmissbrukaren Mia (Jane Levy) och hennes vänner samt bror som tar med henne till en stuga i skogen. Där hittar man blodspår som leder ner till en jordkällare med resterna av uppeldade djur och den där mystiska boken alla vi "Evil Dead"-fans är så välbekanta med. Eric (en oigenkännbar Lou Taylor Pucci) börjar läsa besvärjelser ur boken - kanske inte helt smart då den är inlindad i taggtråd och full av varningar som "Don't read this!". Något väcks i alla fall till liv ute i skogen och helvetet brakar loss.

Inledningsvis är det kanske ingen höjdare. Karaktärerna är lite för dumma, försök att utveckla och förmänskliga deras historier känns onödiga och skådespelarna är lite väl färglösa. Speciellt Shiloh Fernandez (som misslyckat lanserades som varulvshunk i usla "Red Riding Hood") är en extremt blek ersättare för originaltrilogins stjärna Bruce Campbell (som agerat producent här).

Men när det väl börjar hända saker så levererar man det "Evil Dead"-karaktäristiska slafset litervis. Visst, blinkningarna till originalfilmerna känns aningen övertydliga och våldet är kanske mer på Eli Roth-nivå än 80-talscharmigt. Men varför klaga? Äntligen en remake - och skräckfilm - som har stake nog att gå över gränsen och satsa fullt ut på det splatter fansen förväntar sig och kräver. Att den faktiskt stundtals är både spännande och läskig är självklart ingen nackdel (även om man i slutet lånar en del från "The Ring" och "Rec").

Det enda som egentligen saknas (förutom Bruce) är humor. Här finns gott om utrymme för svart komik i det absurda våldet, som exempelvis en särskilt utsatt karaktär vars stackars kropp överlever allt från hugg med spruta i ögat till spikar i ansiktet. Men istället antar man en smått omotiverat dramatisk ton som stundtals fäller krokben för tempot när den försöker handla om något. Tur nog sparar man de största fyrverkerierna till den suveräna finalen som bara den nästan når ett högre betyg. Det är i sig en banbrytande blivande kultfilm som originalet men en härligt slafsig remake med stake nog att stå på egna ben.