Expired 2007

Misantropiske parkeringsvakten Jay (mustaschprydde Jason Patric) är en illasinnad skitstövel som finner stort nöje i att bötfälla bilister och inte drar sig för att lappa sin egen son. Kollegan Claire (Samantha Morton) är parkeringsvakternas empatiska Moder Teresa. Trots att klyftan mellan deras livsfilosofier och yrkesetik inte kunde vara större börjar de flörta över en kopp svart billigt kaffe.

För medmänskliga Claire som tar hand om sin strokedrabbade mor som tappat talförmågan är det självklart att Jay under sin buffliga yta gömmer en ömhetstörstande själ som alla andra. Frågan är om Jay kan gräva sig fram till samma slutsats. Cecilia Miniucchi - en av få kvinnliga regissörer i en mansdominerad bransch - har både skrivit handlingen och regisserat filmen – och gjort det bra. Manuset är genomtänkt och fokuserar på en allmänmänsklig kärna som drivs av ett högoktanigt skådespeleri som inte behöver ta till vrålande rivstarter för att framkalla effekt.

Det som Morton och Patric ger oss är riktiga människor med riktiga jobb, förhoppningar, frustrationer och glädjeämnen. De sopar bägge banan med samtida konkurrens. Att Morton är ett geni vet vi redan, vilket gynnar Patrics modigare och mer oväntade roll som han försjunker i med kuslig precision – hans vinst för bästa manliga skådespelare under fjolårets Stockholms filmfestival verkar med ens begripligt.

Minucchi vill ge oss båda sidor av myntet – sött och bittert, det hårda och det mjuka. Historien lyckas på ett sällsynt bra sätt bli en studie i den manliga skörhet som hotar att brisera fram under en testosteronfylld, hård yta. I en relation där den ena ger osjälviskt och den andre inte förmår släppa till framträder bilden tydligare vem den egentliga styrkan ligger hos. "Expired" kan ses och fungera på många plan - som en kärlekshistoria med förhinder, en knäpp liten berättelse om två vanliga men udda personer som kämpar med tillvaron och en enastående studie i manlig förnedring (när den förväntade framgången uteblir). Man kan se den lite som kärlekshistoriernas motsvarighet till raskonfliktsdramat "Crash", i en mer subjektiv kontext utan de storvulna åtbörderna och med en vassare titel.

Indietramset som förföljer lågbudgetfilmer som den här skärs bort till ett minimum – här finns förvisso några små tendenser till onödigt effektsökeri (ett kamerahopp till Claires tokiga strumpor är det mest tydliga exemplet) men man verkar ha förstått att miljön karaktärernas egenheter och Claires kitschiga sinne för inredning är tillräckligt för att framkalla munterhet. Och om det inte räcker lär Claires mamma och galna moster (bägge bredstråkat spelade av sköna Terri Garr) få skeptikerna på fall.

Filmens sorgliga element ligger aldrig långt under ytan – det blir allt mer uppenbart att den emotionellt låste Jay inte kan låta bli att avreagera sig på den alltför förstående Claire. Arketyperna om egocentriska män och självuppoffrande kvinnor återuppstår i ”Expired” – men de tillåts inte dränka historien om hur godhjärtade parkeringsvakten Claire och den allt annat än hjärtevärmande kollegan Jay mot faller för varandra likt två motsatta laddningar på en magnet. Vi vill se de där laddningarnas hypnotiska dans ändå fram till slutet. När det väl kommer blir det lika abrupt som befriande ärligt mot filmens bärande idé.