Extremely Wicked, Shockingly Evil and Vile 2019

Filmens regissör Joe Berlinger, som också gjorde den utmärkta dokumentärserien ”Conversations with a Killer: The Ted Bundy Tapes”, lämnar här bakgrundsstoryn, detaljerna, skräcken och dyker istället djupare in i en sällsam kärlekshistoria.

 

Vi träffar Ted Bundy när han redan börjat mörda.

 

Högst ovetade om hans "karriärval" möter den ensamstående mamman Liz Kendall honom på en bar och de två inleder en relation. Historien som följer är i huvudsak berättad utifrån Liz synvinkel, åtminstone till en början, och handlar inte om de faktiska morden så mycket som mordet som aldrig begås.

Upprepade tillbakablickar skildrar en del av storyn och det är fint på något sätt, inte nödvändigtvis att se Ted Bundy mänskliggjord, men att ge mer förståelse för Liz syn på honom och situationen. ”Extremely Wicked, Shockingly Evil and Vile” är förvisso en film om en våldsam seriemördare, en sociopat som terroriserade kvinnor i över ett decennium, men det är också historien om avig kärlek, förlåtelse och frigörande. Berlinger väljer att inte grotta ner sig i våldet, vi vet att morden begås, att de är avskyvärda, men de får inte så mycket mer utrymme, och vi bevaras från att se alltför många blodiga bilder, vilket är ganska ovanligt när det kommer till filmer som detta, och därför desto mer befriande.

 

Zac Efron är otäckt trovärdig som Ted Bundy. Han är charmig och vältalig, men har hela tiden en ytterst obehaglig underton. Efron gör sitt livs roll när han här ger en gnutta värme till det ökände monstret, det är svårt, men han balanserar väl sina uttryck och ger bara exakt den där nödvändiga mängden mänsklighet för att engagera oss.  

Också Lily Collins övertygar i rollen som Liz. Hon gör ett otroligt innerligt intryck och jag känner omedelbart med henne. Som bonus får vi se Haley Joel Osment ("Sjätte sinnet") som Liz arbetskamrat och de två har ett par riktigt fina och minnesvärda scener ihop.

 

Detta är en annorlunda film och det är inledningsvis svårt att avgöra dess ton. Här och var känns det dessutom ganska forcerat då vi bara ytligt snuddar vid, enligt mig, viktiga händelser. Dock lugnar tempot ner sig och jag accepterar efterhand det annorlunda greppet. I andra halvan landar filmen i ett verklighetstroget rättegångsdrama och show, i vilken Bundy tar den centrala platsen. Mot slutet skiftar dock fokus igen och blicken ges åter till Liz, och hon blir den som får knyta ihop säcken.

 

”Extremely Wicked, Shockingly Evil and Vile” är en snygg, sanslöst välspelad och ganska melankolisk film som på sina håll får kämpa lite i uppförsbacke, men som ändå i slutändan övervinner alla invändningar. För de inbitna seriemördarfantasterna ger den kanske inte så mycket ny information, men den ger detta vidriga drama ljus från en annan vinkel och är samtidigt en stilla hyllning till offren, både de brutalt mördade och hon som överlevde.