Eye in the Sky 2015

Ett gäng radikala islamister samlas i ett hus i Nairobi, som via drönare står under brittisk övervakning. Helen Mirren spelar en överste med uppdrag att tillfångata en av terroristerna, men när en av de mikroskopiska flygande filmkamerorna surrar in och upptäcker mängder av sprängmedel i huset som till synes ska användas för självmordsbombningar, ändras snabbt uppdragets relativt fredliga natur till något långt mer våldsamt. 

"Eye in the Sky" visar på ett effektivt sätt hur svårt det är att bedriva krig. Vem är ansvarig för vad? Ska politiker ha beslutanderätt under svåra militära operationer, eller är det bättre att lämna över avtryckarna till ärrade krigsveteraner? Och vem är egentligen skyldig när oskyldiga människor dödas; den som tog beslutet, eller den som sköt missilen?

Aaron Paul spelar Steve Watts, en oerfaren drönarpilot, som via sitt lilla flygplans ögon tittar ner över ett myllrande afrikanskt kvarter med makten att jämna det med marken med ett simpelt knapptryck. Själv sitter han på andra sidan jorden. Problemen uppstår när han får order om att avfyra en kraftfull missil rakt ner i samhället, och en liten flicka plötsligt sätter sig och säljer bröd precis bredvid den beräknade nedslagsplatsen. Hon dör nästan garanterat om han skjuter, men många fler riskerar att dö om han låter bli.

Filmen belyser den här problematiken på ett intressant sätt, och svaren känns aldrig helt självklara. Mina tankar går till alla de historier jag hört om soldater som "bara lydde order", och då främst under Nazi-tiden. Nu går inte scenariot i filmen att likna vid vad som försiggick för 70 år sedan, men frågorna är absolut av liknande karaktär och handlar om fri vilja kontra följa order. Vem ska man lyssna på? Sitt hjärta eller sin överordnade?

Handlingen är så klart som upplagd för nagelbitande spänning men det tar en lång stund innan vi når dit. Först ska karaktärer presenteras i några evigheter, och därefter fastnar filmen stundtals i lite väl långa utläggningar kring krigets byråkrati, för att till sist, under den sista halvtimmen, äntligen bjuda på den typ av pulshöjande spänning jag väntat på. Det känns helt enkelt som att regissör Hood haft svårt att bestämma sig för vilken typ av film han vill göra. En rak actionfilm eller en "think piece"? Skådespelarna sköter sig för övrigt bra, och framförallt Aaron Paul sticker ut som plågad soldat med samvetskval. För Helen Mirren och den bortgångne Alan Rickman flyter det på stabilt som väntat, men ingen av dem gör något större väsen av sig i vad som egentligen är två rätt slätstrukna roller.

Till syvende och sist kan jag absolut rekommendera "Eye in the Sky" till dig som premierar dialog framför renodlad action, och så länge du inte väntar dig en Michael Bay-splosion-extravaganza lär du inte bli besviken. Regissören bakom "Ender's Game" och "X-Men Origins: Wolverine" har lyckats göra en klart tänkvärd film, och jag kan nästan lova dig att du kommer lämna salongen med huvudet fullt av svåra frågor.

Du har nu tio sekunder på dig att ta ett beslut: 

Skjuter du, eller låter du bli?