Fading Gigolo 2013
Synopsis
Info
Lättvindigt och gubbigt
Det är inte svårt att förstå var tjusningen för projektet låg hos den idag 78-åriga Allen. Jazzmusik och Brooklyn, som alltid varit två av "Annie Hall"-regissörens stora favoriter, är bland det första vi möts av i "Fading Gigolo".
Murray, spelad av en ständigt mumlandes Woody Allen, har varit på besök hos sin dermatolog och får ta del av doktorns dittills välbevarade hemlighet - hon (Sharon Stone) vill prova på en trekant tillsammans med bästa väninnan (Sofia Vergara) och hoppas att Murray ska kunna hjälpa till att förverkliga den önskan. Han är i extas när han presenterar idén för vännen Fioravante som behöver få in mer stålar vid sidan om jobbet i blomsterhandeln. Varför inte? Det är ju trots allt världens äldsta yrke, resonerar han. Verksamheten är igång och klientelen bara växer. Murray intar rollen som pimp och får hålla i kundkontakterna.
I "Fading Gigolo" har man varit lite fiffig och vänt på steken, helt plötsligt är det inte en kvinna utan en man som är sexobjektet! Eller inte... Sätter man på sig genusglasögonen ser man snabbt att det är en falsk sanning, för trots att filmen handlar om en gigolo är det konstigt nog oftast kvinnorna som får kasta av sig kläderna. Mycket av tiden går dessutom ut på att försöka förstå sig på kvinnan, detta mystiska väsen. Snark. Snark. Snark. Samhällets maskulinitetsnormer får däremot också uttryck när kvinnorna droppar repliker om hur en riktig man ska vara. Med en lite mer insiktsfull analys hade filmen som John Turrturros själv regisserat, skrivit manus till och spelar huvudrollen i visat på hur de rådande normerna är skadliga åt båda hållen.
Filmen inleder starkt och dukar upp för sinnlig njutning i form av mat, böcker och massage men släpper på myset när ett judiskt råd kommer in i bilden och ska lägga näsan i blöt. Vanessa Paradis gör rollen som en praktiserande judinna, en kvarterskvinna som blir kärleksintresse för både Fioravante och lokalpolisen som förstår att det är något fuffens på gång och är honom på spåren. Genom hennes karaktär tas frågor kring moral, vad det är att vara en god troende och slitningar mellan religion och sexualitet upp. Hon lever puritanskt och ser på sex utan kärlek som något syndigt och förbjudet. Det är vad hon lärt sig av tron, judendomen som onödigt nog bespottas flera gånger för det uppoffrande synsättet. Men det är väl inte religionen i sig som är ondskefull?