Familj på väg 2006

Lagom när alla återgått till sina arbeten efter semestern rullar ”Familj på väg” in till landets biografer för att påminna om sommarens campingliv. Barry Sonnenfeld, mannen bakom ”Men In Black” har sedan dess uppföljare inte varit speciellt aktiv men nu tar han fart igen och slänger in Robin Williams i en husbil för att försöka skildra livet när semestern spenderas i en husbil.

”Familj på väg” är den bästa Steve Martin-filmen på väldigt länge, och det bästa är att han inte ens är med i filmen. På senare år har Steve Martin spelat just den typ av roll som nu istället Robin Williams åtagit sig och tur var väl det, på sätt och vis. Här spelar Williams den snälle fadern Bob som har svårt att få ihop arbetsliv och familjeliv och ser sin chans till att kombinera de båda under en semester med husbil. Han avbokar den planerade semestern till Hawaii för att istället få chansen att umgås med hela familjen för en tripp till Colorado. Det han inte avslöjar är att han av jobbet blivit tvingad att ta sig dit för en viktig presentation, dyker han inte upp är det sparken som gäller. Inte nog med att han ska få familjen underhållen efter att deras planer blivit avbokade, han ska också i smyg hinna med sitt jobb.

På pappret låter det här som en amerikansk variant av ”Vi hade i alla fall tur med vädret” kryddat med de tidiga ”Ett päron till farsa”-filmerna. Nu blir det visserligen lite av båda, men den når bara dessa nivåer då och då och helhetsintrycket blir därför ganska avslaget. Robin Williams som tidigare bevisat sin enorma bredd som skådespelare, förutom att vara född till komiker hålls tyvärr tillbaka här, antagligen för att familjen på något vis ska kännas normal och kunna tilltala en större massa. Men istället försätts familjen Munro i alldeles för skruvade situationer att trovärdigheten ändå sabbas. Jag hade hellre sett en heltokig Williams, som kanske ibland kliver över gränsen istället för en ljummen och alldeles för registyrd aktör. Men trots att han jobbar något bakbunden här så är han fortfarande en fröjd att skåda i sina bästa stunder.

Filmens bikaraktärer som består av familjen Gornicke med Jeff Daniels i spetsen, leder familjen som på heltid lever i sin husbil. Där finns det goda intentioner till att skildra ”de där jobbiga grannarna på platsen bredvid” och just det gör den bra, men sen följer den här familjen med under resans gång på ett eller annat vi,s och lika väl som Bobs familj vill undvika dem så vill publiken det också. Mest för att humorn som spottas ut då är rakt igenom tråkig och Jeff Daniels är för första gången på länge väldigt intetsägande.

Sidospåret som filmen sen leder in på, Bobs mål att hinna med jobbet tar lite för mycket plats och där tar skämten helt slut. Istället hade det varit mycket intressantare om Barry Sonnenfeld fortsatt på tonen filmen hade i början och bara inriktat sig på det kaosartade campinglivet. Det är den skildringen han lyckas med i filmens första halva och det är det som gör att ”Familj på väg” inte är en helt outhärdlig familjekomedi. En viss igenkänningsfaktor finns och alla som någon gång spenderat några veckor i husvagn eller husbil lär få sig ett och annat skratt.

”Familj på väg” kommer lika fort som den parkerat på biografen att få en p-bot och snabbt försvinna obemärkt därifrån.