Familjen är värre 2004

I komedin “Släkten är värst” från 2001 spenderade Greg (Ben Stiller) och nyblivna fästmön Pam (Teri Polo) en weekend hos hennes föräldrar. En helg som blev allt annat än lugn för stackars Greg när det visade sig att Pams far Jack (Robert de Niro) var en pensionerad CIA-agent, och en ytterst misstänksam sådan, speciellt när det rör sig om okända killar i hans älskade dotters närhet. Att berätta för mycket känns överflödigt, jag tar för givet att alla som ens funderar på att se en uppföljare har sett ettan, eller hur? (Skäms på dig annars.)

Då första filmen faktiskt uppskattades av många, både kritiker och biobesökare, är tvåan dock inget mer än en menlös upprepning – samma skämt, samma konflikter, bara i en något ny miljö. Denna gång är det dags för hela gänget att tillbringa en helg hos Gregs föräldrar, herr och fru Focker. Ett ganska passande efternamn får man nog säga, då Fockers är så olika de konservativa Byrnes man bara kan bli – Bernie (Dustin Hoffman) och Roz (Barbra Streisand) är två frispråkiga, flummiga och framför allt översexuella varelser som lever i sin egen lilla värld. Mamma ger sexrådgivning åt gamlingar, medan pappa mest glider runt i blommig hawaiiskjorta – inte alls de läkare respektive advokat som Greg har presenterat dem som! Fockers blir en stark kontrast mot Jack Byrnes känslokalla och stela personlighet, vilket leder till allt starkare konflikter under den händelserika helgen – med stackars Greg alltjämt i mitten.

Till det roligaste och mest oväntade hör alla sexskämt som Barbra Streisand skamlöst sprutar ur sig. I övrigt blir det inte så mycket annat än samma gamla skämt som i ettan, eller nyversioner av dessa. Namnen Gaylord och Focker, sjuksköterskeyrket, en till toalett som absolut inte får spolas, och så Jacks spionmetoder såklart. Det som kanske var roligt första gången blir snart bara pinsamt.

Trots medverkan av Dustin Hoffman och Barbra Streisand i lite annorlunda roller än man är van vid – båda två verkar förresten ha riktigt kul med sina over-the-top-karaktärer – så blir de snabbt bara onyanserade gästskådespelare. För att inte tala om mamma Byrnes (Blythe Danner) och fästmön Pam, stackarna som närmast degraderats till statister i denna uppföljare. ”Familjen är värre” handlar återigen främst om Robert de Niros och Ben Stillers karaktärer, punkt slut. Och om man nu bara behövde stå ut med pinsamheterna under en mera resonabel tid, men icke då. Närmare två timmar är eländet!