Farliga drömmar 2013
Synopsis
Info
Senaste om filmen
Äntligen lite spänning!
Det har under de senaste filmerna inte varit en fråga om vad som ska hända så mycket som hur det händer och knappt ens det. Alla delarna har på löpande band haft i princip samma utveckling med ett plötsligt upptäckt lik, massa lögner och därefter fler än nådigt många misstänkta. Just därför är det extra glädjande att faktiskt så pass mycket känns annorlunda i "Farliga Drömmar" och redan i upplägget anar jag en förändring som bådar gott.
Eje Bure skjutsar sin fru Puck till hennes nya jobb där hon i några månader ska arbeta som sekreterare till författaren och Nobelpristagaren Anders Hallman. Tillsammans med honom och hans familj kommer hon under tiden leva på deras herrgård. Att allt inte står rätt till i familjen framgår ganska snart och tydligt blir också att den på annat håll hyllade mannen och fadern ses som en tyrann av de övriga i familjen.
Det är tråkigt att säga, men Tuva Novotnys Puck är faktiskt mycket intressantare utan sin äkta hälft. Eje (Linus Wahlgren) har inte fungerat som något annat än ett gnälligt bihang på sistone, varför hans frånvaro inte stör nämnvärt. Ola Rapace som Christer Wik dyker upp så fort ett lik gör det och även om hans repliker tyvärr i denna låter väl stolpiga och illa inövade så har Novotny och Rapace bra kemi emellan sig, som jag fortfarande väntar på att den på allvar ska få börja spraka. Miljön i den gamla villan med lakanövertäckta möbler är ett perfekt bidrag till den otäcka atmosfären och med bara ett fåtal potentiella mördare instängda i det gamla huset är inte likheterna med Agatha Christie alls särskilda långsökta.
"Farliga drömmar" har regisserats av Molly Hartleb och det är verkligen en annan och något dystrare stämning hon tillför. Den sköna musiken med lätt ruffig ton förstärker den rysliga känslan av olust och klaustrofobi. Hartleb stod för regin i "Hinsehäxan" och därifrån kan också Vera Vitali som spelar dottern Ylva Hallman kännas igen. Tillsammans med Simon J Berger gör de två de absolut mest minnesvärda rollprestationerna och trots att resten inte på alla håll är lika övertygande finns inga påtagligare svackor. Flera snygga klipp liksom andra för serien annorlunda berättargrepp för historien i ett jämnt och mer intensivt mak framåt, även om det fortfarande finns att göra.
Dock kan för första gången på länge en antydan till obehagligheter anas redan från start och mot slutet blir det äntligen lite spännande. Mycket kunde förvisso ha skruvats till mer, men tack vare stabil regi, en ovanligt skruvad intrig och bra biroller slår jag till med ett betyg som jag ett tag tvivlade på att någonsin i sammanhanget få användning för igen.