Fatman 2020

Kampen om tittarna är knappast lätt

vi ser många julfilmer på raken

kanske en med blod och vapenfett
kan hålla en filmfantast vaken

 

Skruvade scener och mörk komedi

Mel Gibson under skägg muttra

men underhållning gör snart sorti

och minerna blir ganska buttra

 

Efter ”Bad Santas” kultiga succé finns det en liten förhoppningsfull marknad för alternativ julfilm med en tomtefar som är mindre fryntlig och mer bad ass. Produktionsbolaget (samma som står bakom "Vice Principals" på HBO för övrigt) satsar på premissen med en desillusionerad trött tomtefar som kör röd pickup, bor i en småstad och är en jävel på skjutvapen.

Mel Gibson är den innerst inne gode men buttre Chris som känner julglädjen sina på grund av allt elakare ungar och ekonomiska bekymmer. Snart ska denne bardiskhängade deppiga jullegendar ställas mot två antagonister – en skruvad lönnmördare som är märkligt besatt av jultomten (och sin hamster) samt den mordiska tolvåringen som hyrt hans tjänster för att hämnas en utebliven julklapp.

 

Så actionkomedi alltså med stora gester, absurd och svängig? Nope… finns i sjön!

 

Första halvan av filmen är uppdelad mellan en summering av tolvåringens genomruttna karaktär och en alldeles för uppgiven sorgesång över samtidens brist på riktig julanda. Mel Gibson är sin vana trogen luttrad och ser ut som att han seglat på de sju haven av tärande upplevelser flera gånger om. Tillsammans med den varma Marianne Jean-Baptiste bildar han ett omaka par som mest pratar om tomteverkstadens ekonomiska bekymmer – ett ämne som dessvärre inte bjuder på några större skrattsalvor ens när det visar sig att lösningen är att låna tomtenissarna tillverka militära reservdelar.

Medan filmens första kvart alternerar mellan någon slags barnfilm (om Roald Dahl bestämt sig för att han verkligen hatar ungar) och en chockerande realistisk take på tomtelivets villkor är senare halvan en ren skjut och våldskavalkad där en stint stirrande och till synes odödlig Walton Goggins goes Oldboy på omgivningen. Det låter tyvärr roligare än vad det är.

 

"Fatmans" bekymmer är att det inte verkar ha hittat ett tonfall att hålla filmen igenom – det är ett plockbord av olika idéer som inte gifter sig särskilt bra med varandra. Man märker att bröderna Nelms som skapat filmen vill vara originella och göra någon slags absurd mörk satirkomedi men det är inte i närheten av finslipat nog. Castingen av Gibson, Baptiste och Goggins som de tre huvudrollerna är en missräkning. Det är inte på något sätt hemskt – bara en besvikelse jämfört med vad man förväntar sig.

 

Som komedi är den inte rolig nog, som actionfilm är den blodig men knappast spännande. Det som återstår blir skruvade manér och en fernissa som är mer komplex än sedvanliga jultropen. Efter att ha öppnat den konstfärdiga förpackningen hittar man endast en kaksmula och en liten lapp – ”Bad Santa rulez”.