Finding Neverland 2004

Utan varning kom det 2001 ett helt fenomenalt drama som träffade all sin publik rakt i hjärtat. Filmen behandlade ämnet kärlek både med fin dialog, otroliga skådespelarprestationer som i det kvinnliga fallet Oscarbelönades, men framförallt med stor mognad hos regissören.

Regissören hette Marc Forster och filmen var ”Monster’s Ball”. Efter denna braksuccé sa Forster att han letade efter någonting helt nytt. Det fann han i David Magees ”Finding Neverland”; historien som berättade om Peter Pans födelse.

I huvudrollen som författaren J.M. Barrie, mannen som senare just skriver pjäsen ”Peter Pan”, spelas här av Johnny Depp. När filmen börjar har han stor press på sig. Hans senast skrivna pjäs är en katastrof och hatas av många, för att kompensera ägaren till teatern, Charles Frohman (Dustin Hoffman), lovar han att skriva en ny; mycket bättre.

Efter dagar i parken med penna och block stöter han på en mycket varm familj. Det är den varma familjen, och dess äventyr som J.M. Barrie för med de på, som blir inspirationskällan till historierna om Peter Pan. Mamman till de fyra pojkarna i familjen spelas av Kate Winslet. Winslet har ett spel som aldrig varken går överstyr eller känns för tillbakadraget. Man känner verkligen hur hennes karaktär gång på gång försöker avvisa den sorg hon känner för sin nyligen döde man.

Johnny Depp som trots allt spelar filmens viktigaste karaktär ger oss det han alltid gör. En jävla bra prestation. Depp har ägt varje sekund på filmduken han har varit med i sedan hans genombrott i Tim Burtons magiska ”Edward Scissorhands”. Dock kom det megastora kommersiella genombrottet sommaren 2003 då han vann allas hjärtan som romantiske sjörövaren Jack Sparrow. Depp har som J.M. Barrie en väldigt djup filmkaraktär. Säkerligen en av de svåraste rollerna han har haft, men Depp sköter den utmärkt.

För ovanlighetens skull är även barnskådespelarna här fullständigt utmärkta. Jag blir gång på gång tagen på sängen av både Luke Spill och Freddie Highmore som spelar Peter, och även den starkaste manliga birollen i hela filmen.

Något jag även gillar med filmen är dess visuella stil. Hur vi får ta del av J.M. Barries fantastiska och trygga fantasivärld, där 6-åringar plötsligt kan ha skägg som 30-åringar, pinnar kan bli till revolvrar, och en trådgård kan utan komplikationer vara en svettig västernöken. Bara om man låtsas, menar Barrie själv.

”Finding Neverland” är på flera plan en tragisk historia. Mycket handlar om att inte passa in, känna saknad för någon, kärlek, liv och död. Att även fast det roligaste man kan tycka är att drömma sig bort till en värld fylld med älvor och liknande; kan det i slutändan drabba dig själv. Samtidigt kan det förgylla tillvaron enormt att drömma sig bort, men hur mycket, och till vilket pris?

Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som gör denna film så himla bra utan att virra bort mig själv i märkliga resonemang. Men jag kan säga så mycket som, man mår bra av filmen, och man börjar fråga sig själv om livet och döden, och den får en att vilja bli en bättre människa. Finns det några mer klockrena skäl till att inte betala 90 kr för att se den? Framförallt, finns det några mer klockrena skäl till att inte ge ”Finding Neverland” en fyra? Nej.

ONÖDIGT VETANDE "Finding Neverland" skulle kommit ut redan 2003, men Miramax lade den på hyllan i ett år för att den inte skulle tävla med "Peter Pan".