Eldfödd 2022

Eldfödd poster

Synopsis

I över ett årtionde har föräldrarna Andy och Vicky varit på flykt och desperat hållit sin dotter Charlie gömd från en suspekt byrå som vill använda hennes unika förmåga till att skapa ett massförstörelsevapen. Men när Charlie fyller 11 år blir hennes krafter allt svårare att kontrollera. När en incident avslöjar var familjen befinner sig, sänds en mystisk agent ut för att hitta familjen och fånga Charlie en gång för alla. Remake av filmen från 1984.
Ditt betyg
1.2 av 25 användare
Logga in för att se betyg av de du följer

Recensent

Oskar Möller

13 maj 2022 | 21:40

Rökvittringen av brinnande besvikelser

Förväntningarna var inte direkt skyhöga men den schablontunga och pappertunna "Eldfödd" får inga skräckälskare att bli eld och lågor – möjligen får den att känna vittringen av en bitter och brinnande besvikelse.
Fredagen den trettonde och release av en ny skräckfilm är numera en lika självklar kombo som Gin & Tonic. Och eftersom Hollywood älskar att återvinna gamla idéer är dagens drinkbiljett inget mindre än en remake av en de minst framgångsrika filmatiseringarna av Stephen Kings böcker – ”Eldfödd” från 1984. Som vi väntat!
 
Problemet är att inget i ”Eldfödd” är särskilt engagerande. Filmens karaktärer är schablonfigurer utan personligheter som är representanter för en idé – den galne vetenskapsmannen, den korrumperade säkerhetstjänsten, den ångerfulla mördaren.
Det är lockande men förödande att jämföra ”Eldfödd” med sin äldre kusin (i vilket format som helst – bok, original, remake). Bägge handlar om unga tjejer med övernaturliga krafter som används för att ta ut hämnd på omgivningen. Men där ”Carrie” hade en genomarbetad och rik backstory till sin protagonist erbjuder ”Eldfödd” en mer generell historia. Hoten kommer inte från den nära omgivningen utan från samvetslösa säkerhetstjänster stödda av staten. Istället för religiös mani och rädsla för den egna kroppens är upphovet till krafterna experimentella droger. Det är mindre symbolik, mindre drama och mindre intimitet rakt igenom. ”Eldfödd” är mer actiondrivet och för att skapa en effektiv skräckfilm av den skulle man behöva injicera karaktärerna med drivkrafter och personligheter bortom det mest basala. Det är inget man lyckats med.
Producenterna ville ha ett stort namn och valde Zac Efron till den centrala rollen som Charlies pappa. Efron tillför filmen både stjärnglans och ögongodis men det är svårt att inte se honom som malplacerad för det känslomässiga i rollen – även om Charlies föräldrar skulle vara unga hippa studenter som gärna provar lite syra på fritiden. 
Filmens inledning inger ändå lite hopp i och med den inre spänningen mellan föräldrarna (Efron och nykomlingen Sydney Lemmon som har en intressant närvaro men tveksam kemi med Efron) som upplever slitningar i sin internetlösa tillvaro på rymmen. De är inte överens om man ska tala om för Charlie (Ryan Kiera Armstrongs rolltolkning är lite avig men inte filmens stora problem) att man lever under ett ständigt hot om att fångas av den onda organisationen ”the Shop” – samma pack som utförde hemliga drogexperiment på isolerade studenter som gav dem superkrafter i första taget. Det problemet går snabbt ur världen när familjen åter jagas av organisationen (och filmen bryter upp med familjedynamiken för att bli en roadmovie fram till en stabbig, finneslös slutkonfrontation).
”Eldfödd” har förvisso moment som känns jobbiga att se men det är knappast en film som kommer få skräckkonnässören att hoppa högt. Det obehag man känner är av ren fysisk sort – chocken i att se sönderbrända kroppar. Man kan ge den att den vågar visa den mer ondskefulla sidan av barn – men det gör även andra filmer med betydligt större finess. Det blir dessutom smått komiskt när filmens big bad – skuggorganisationens skoningslösa ledare Captain Hollister (Gloria Reuben i en olycksalig rolltolkning) spelar sin rollfigur som en statist i ”The Office”. Karaktären växlar mellan att parodiväsa hot och att vara fejkat medkännande byråkrat utan att leverera en enda trovärdig känsla. Razziejuryn, take notes!
Men filmens tunna hämndintrig och schabloner till rollfigurer är inte det enda som gör den till ett av årets bottennapp. ”Eldfödd” lyckas nämligen inte ens med att få sin huvudperson Charlie att framstå som särskilt sympatisk. Hon må vara en 11-årig tjej med en hård lott i livet men Charlie verkar helt ärligt lite väl bekväm med att sätta saker i brand. Bilar, katter, mammor… Inget går säkert när hon är på det humöret. Charlie må ha kraften hos en supernova men filmen gör ingenting för att tända en inre gnista av entusiasm och lämnar en fullständigt kall och oberörd på slutet.
| 13 maj 2022 21:40 |
Skriv din recension
Vad tyckte du?
Användarrecensioner (2)
1
Ja inte mycket till skräck detta haha. Djävulen va dålig denna var.
Läs mer
2
Efter att precis ha läst ut Stephen Kings kultförklarade roman “Firestarter” inför premiären av nyfilmatiseringen av samma historia så begav jag mg till biografen utan superhöga förväntningar. Jag ska nu med denna recension berätta vad jag slutligen bildade för uppfattning. Men först lite om handlingen. I över ett decennium har föräldrarna Andy (Zac Efron) och Vicky (Sydney Lemmon) varit på flykt och desperat hållit sin dotter Charlie (Ryan Kiera Armstrong) gömd från en suspekt federal byrå som vill använda hennes unika förmåga till att skapa ett massförstörelsevapen. Andy har lärt Charlie hur hon kan kontrollera sin kraft, som utlöses av ilska eller smärta. Men när Charlie fyller 11 år blir elden allt svårare att kontrollera. När en incident avslöjar var familjen befinner sig, sänds en mystisk agent ut för att hitta familjen och fånga Charlie en gång för alla. Charlie har andra planer. När man ska se en filmatisering av en Stephen King roman så är det bästa att inte ha så höga förväntningar. Det kan bara gå i den riktning som filmskaparen har för avsikt att berätta historien. Jag har läst romanen som kom ut för drygt 40 år sedan. Samt sett filmversionen med Drew Barrymore i huvudrollen ifrån 1984. Boken fokuserar på hemliga experiment på människor för att ge dem övermänskliga förmågor. I huvudsak får man följa en far och en dotter på flykt undan en hemlig federal byrå som vill åt dotterns pyrotekniska krafter. Deras sammansvetsade relation är det som ligger till grund för historien. Samt de faror de råkar ut för på olika håll då de blir tillfångatagna. Den gamla filmen följde med en del undantag storyn relativt bra. Stephen Kings klassiska, detaljerade beskrivningar av karaktärerna försvann bort i traditionell ordning och vissa händelseförlopp påskyndades. Nu när det blev dags för en ny filmatisering så funderade jag på vad som skulle kunna göras på ett bättre sätt. Det jag kom fram till var att man borde satsa på att utveckla karaktärernas berättelser och lägga dem i fokus för att sedan ha det övernaturliga i bakgrunden. Men dessvärre var inte det en riktning som den här filmatiseringen tog. Det kändes som att filmskaparen hade läst början av Stephen Kings roman. Därefter med lite omrörande i handlingen använt det grundmaterialet. Men efter ett tag så kändes det som att historien gick förlorad. Då hade plötsligt mer än huvudpersonsduon övernaturliga krafter. Det kändes som att regissören tänkte att superhjältefilmar går hem idag. Vi lägger in lite sådant i en Stephen King filmatisering för att locka ny publik. Men det var ett ödesdigert misstag. Det sänkte hela filmen och allt det som var bra i Stephen Kings bok gick förlorat. Zac Efron och Ryan Kiera Armstrong som spelar fadern och dottern på flykt gör det bästa de kan i sina roller och gör det bra. Det är bara manuset som är dåligt. De båda karaktärerna är mer isolerade ifrån samhället i boken och därmed mer hjälplösa emot de som jagar dem. Det kraftfulla i deras förmågor sparas till det spännande slutet i boken. Samt är det en relation som Charlie bygger upp med en av berättelsens största skurkar som inte framgår alls i den här filmen. Filmen kan rekommenderas till någon som inte alls är insatt i Stephen Kings värld. Men det är jag. Så mitt betyg till filmen “Firestarter” är en svag tvåa av fem möjliga.
Läs mer