First Position 2012
Synopsis
"First Position" kombinerar det inneboende dramat, spänningarna och spänningen hos dokumentärer som Spellbound med häftiga, vackert filmade variationer framförda av framtidens virtuoser. Filmens vältaliga huvudpersoner utstrålar personlighet, passion och jämvikt i lika hög grad som fysisk elegans, medan deras föräldrar och tränare ger oss ett annat perspektiv på vilket pris dessa unga människa betalar för att följa sin dröm.
Info
Inte lätt med balett
Är det bara jag, eller vet vi inte väldigt mycket redan om dansens värld från film och TV? Har man sett "Black Swan", ett avsnitt av "So you think you can dance" eller valfri version av "Fame" så kan man det här: snygga, unga, talangfulla människor drivs till tårar och såriga fötter (och ibland rent vansinne, om man är Natalie Portman) av en enda orsak. För att bli bäst. Bli upptäckt bland tusentals andra med exakt samma dröm om att hamna i rampljuset.
Därmed inte sagt att det tappat sin charm, tvärtom. Det finns alltid utrymme för talang i rutan eller på vita duken, som vi andra slöfockar kan förundras över och heja på. Men nånstans är väl tanken med en dokumentär att visa upp en ny och främmande värld för tittaren. Där misslyckas "First Position", filmen står hellre och stampar i gamla invanda spår än vågar ta steget ut mot det okända.
I denna internationellt producerade dokumentärfilm följer vi sex barn och ungdomar mellan 10 och 16, som ställer upp i en amerikansk danstävling. De kommer med vitt skilda bakgrunder och förutsättningar: en har räddats från krigets fasor i Sierra Leone, en annan lämnat familjen i Colombia för att söka lyckan i New York, andra har både pengar och nära och kära till hands. Men deras drömmar är desamma, och på dansgolvet, inför de hårda domarna är alla lika. Ett enda snedsteg kan krossa en ung människas framtid, när 5000 tävlar om några få dansjobb.
Det är charmigt och sött och alldeles för snällt för att bli riktigt intressant. Filmen blir snarare reklam för våra huvudpersoner, som tokhyllas av vänner och mentorer (såklart med den där klyschiga ryska eller franska dialekten, som verkar vara ett måste för slitna balettlärare). Visst saknar kidsen inte talang, men de hade förtjänat en bättre film. Det saknas lite riktigt drama, och med många parallella historier hinner vi heller aldrig komma förbi den leende fasaden och dansarna in på livet. Vad står egentligen på spel för var och en?
Porträtten blir ytliga som bäst och när prisutdelningen kommer i slutet, har jag redan slutat bry mig om vem som vinner eller ej.
