Fisherman's Friends 2018

Nu när Freddie Mercury och Elton John fått varsin biopic, är det dags att rikta kameran mot ett helt annat gäng av brittiska musiktalanger. Utan sex, utan droger, och deras version av rock'n'roll är sjömanssånger från 1700-talet. Möt Fisherman's Friends, tio goa fiskargubbar från Cornwall, i historien om hur de blev kända över en natt.

I den lilla byn Port Isaac bor det enligt Wikipedia endast 721 personer. För många kretsar livet kring fiskehistorier och bärs på den lokala puben. Gemenskapen är stark, och turister har man inte mycket till övers för. Men det är just en vilsen London-bo som ska ge byn nytt liv och hopp.

En bakfull musikmanager på svensexa anländer just i tid för att höra byns otippade pojkband, ett gäng väderbitna farbröder, underhålla nere i hamnen. De sjunger gamla visor mest som en hobby, men varje succéakt ska ju börja någonstans. För storstadsbon Daniel blir det en nästan religiös upplevelse att höra musiken, och snart sätter han både hem och karriär på spel för att hjälpa fiskarvännerna slå igenom. Detta är berättelsen om den krokiga vägen till miljonkontrakt, Youtube-succé, första skivan och topplaceringar på musiklistan bredvid Lady Gaga.

Den sanna historien bakom filmen är som gjord för en stor och härlig feelgood-rulle, men regissören och manusförfattarna är något för oslipade för uppdraget. Filmskaparna lyckas inte riktigt hantera alla sina instrument. Här finns humor, men inte tillräckligt. Här finns konflikter och bekymmer, men de skildras halvhjärtat. En kärlekshistoria med noll trovärdighet, den hade vi också klarat oss utan.

Lyckligtvis råder genommysig stämning där i det grådisiga kustsamhället. Ensemblen, med David Hayman, James Purefoy och Tuppence Middleton i spetsen, sprider tillräckligt med värme för att rädda en regnig höstkväll. Även värt ett biobesök är sångerna som håller ihop filmen. Tänk härlig och genuin folkmusik som, precis som alla karaktärer utlovar, nästan förflyttar en ut till havs. Scenen där "What Shall We Do with the Drunken Sailor?" spontant framförs på en London-pub hör till filmens bästa.

Och det gubbarna saknar i talang kompenserar de med charm och en opretentiös framtoning. De är fiskare och livräddare, inte direkt One Direction, vilket skapar en rätt engagerande underdog-historia. Filmen är dock bara löst baserad på det verkliga bandet. Alla namnen har ändrats och man får anta att händelseförloppet är mer inspirerat av verkligheten - och vinklat för underhållningens skull - än en korrekt återgivning.

Likt gubbarnas otippade succé på hitlistan är "Fisherman's Friends" en udda fågel i bioutbudet. Filmen träffar inte alltid rätt toner, men är trots det en positiv historia om musikens kraft och det lilla samhällets styrka. Efter biosuccén hemma i Storbritannien är det redan klart för en uppföljare, som ska ta bandet till Australien.