Five Dances 2013

Alan Brown är tillbaka i festivalsvängen efter förra årets "Private Romeo". Här utspelar sig en blomstrande romans nästan enbart inom en danslokals fyra väggar. Fyra dansare har handplockats för att repetera en dansuppvisning. För Chip, en nyanländ 19-åring i storstaden New York, blir dansen ett sätt att släppa gamla hämningar och ett steg mot att hitta sig själv.

Nykomlingen Ryan Steele fångar huvudrollen fenomenalt. Och regissören/manusförfattaren släpper inte in mer dialog än nödvändigt. Man får veta mer än tillräckligt om Chips fördömande föräldrar och kämpiga bakgrund genom enskilda repliker och korta telefonsamtal. Så möter han Theo, och det slår gnistor sådär som det bara gör på film. Och det går inte att värja sig mot gullighetsfaktorn.

Sen att filmen är lite väl kort, danserna lite väl långa och ett malplacerat straight kärleksdrama inte tillför något. Petitesser i det stora hela.

Senast när jag föll så hårt för en film var det "Falling Overnight", en annan amerikansk liten indie som hittills bara visats på festival i Sverige. Delvis Kickstarter-finansierade "Five Dances" får förhoppningsvis ett bättre öde, men hursomhelst ta chansen att se den om du får den. Inte minst för att Theo och Chip utgör det sötaste bögparet på film på mycket länge.