Fjorton suger 2004

Det är sommarlov och Emma och hennes fjortispolare spenderar dagarna med vad alla andra ungdomar i deras ålder gör – spelar tv-spel, tjafsar med päronen, och festar såklart! Denna gång blir det lite för mycket alkoholintag för Emma, och när hon ligger halvt medvetslös i någons säng passar en kille på att utnyttja situationen. Emma blir våldtagen, men skäms för att berätta det för någon. Föräldrarna tror att hon är en ängel som aldrig varit full, killarna i gänget tycker hon är en hora, och hennes tjejpolare är bara ett pack dumma bimbos som nog inte skulle vara mycket till hjälp. Emmas storebror är den ende som ser att något är fel, men hon stöter bort honom. Hon stänger in sig själv allt mer och låter ingen komma nära.

Hela fyra regissörer har varit inblandade i projektet, och jag är riktigt nyfiken på hur den inspelningen egentligen gick till, då skådespelarna inte verkar ha fått mer personregi än att de blivit ombedda att mer eller mindre vara sig själva. Enligt pressmaterialet improviserades det mesta under tiden, inspelningsplatser hittades samma dag och inga bildmanus fanns till hands. Man turades om att filma, och vad ska man säga… Så gör man inte en biofilm. Det blir pannkaka av alltihop. Man har inte heller lagt ner speciellt mycket energi på att utveckla manuset och storyn. Många av ungdomarna i publiken skrattade igenkännande under filmens gång, men var besvikna efteråt då de insåg att filmen faktiskt saknade handling. Enligt mig kunde man lätt klippt bort, låt säga 80 minuter, och göra om den till kortfilm i ”Bullen”, om det programmet funnits kvar.

Rollistan består nästan enbart av debutanter, vissa till och med skapligt bra, men inga stjärnskott direkt. Tråkigt nog är inga av karaktärerna speciellt intressanta, inte ens blåsta Emma känner man någon sympati för. Hennes flörtande med skejtarkillen Aron kunde blivit någon slags gullig ”puppy love”-historia, men det finns noll personkemi mellan de två. För att inte tala om resterande persongalleriet – vi lär inte känna någon mer än att vi får veta några enstaka förnamn.

Ger filmen en realistisk och rättvis bild av hur dagens tonåringar är? Ja, till viss del. Ungdomar som de i filmen finns med all säkerhet ute i vårt avlånga land. Som tycker de är världens coolaste, röker i smyg, gömmer vin under sängen, super tills de tycker att ”Hej Monika” är en suverän låt, och gör det varje dag dessutom. Däremot är denna bild hårt vinklad och onyanserad, att långt ifrån alla är såna, har glömts bort. Det finns mycket att klaga på i ”Fjorton suger” som jag inte tänker dra upp här, jag hoppas att ni förstått poängen. Filmmakarna ska ha all heder för att de velat göra en film om ett ämne så hett omdiskuterat, men som ändå ingen verkar göra något åt. Goda intentioner räcker dock inte för att göra en bra film. Våldtäktstemat tar upp en ytterst liten del av filmen, när man hade världens chans att komma med tips och råd till utsatta tjejer och deras kompisar och släkt, så tar man inte den?!

Något bra kan ”Fjorton suger” ändå föra med sig. Jag hoppas främst att många föräldrar ser filmen, och förhoppningsvis kan den leda till en diskussion med barnen om deras alkoholvanor och de risker som kan uppstå. Och hjälper inte det, lås in ungjävlarna och tvinga dem att sitta med och spela Bingolotto istället för att springa ute och supa. Som de gör i den där trevliga filmen om kvinnlig vänskap i Åmål.