Flickan från ovan 2009

"Sagan om Ringen"-regissören Peter Jackson är tillbaka, även denna gång med en bokadaption med övernaturliga inslag. Men även om "Flickan från ovan" bitvis utgörs av briljant berättarteknik är helheten tyvärr inte lika klockren som tidigare.

Det startar dock riktigt bra. Precis som i boken är det 14-åriga Susie Salmon (Saoirse Ronan) som berättar sin historia. Hon börjar med vardagliga detaljer om uppväxten och familjen, går via en dramatisk biltur när hennes lillebror satt i halsen och når till slut fram till orden "Jag var 14 år när jag blev mördad, den 6:e december 1973".

Själva mordet sker inte förrän en bit in i filmen, men det psykologiskt jobbiga i att vi vet att det kommer att ske, är ett grepp Jackson har jobbat mycket med i "Flickan från ovan".

Mördaren skymtar förbi i bakgrunden väldigt tidigt och scenerna som leder upp till Susies död är plågsamt utdragna och växlar mellan det charmigt nervösa första mötet mellan två förälskade tonåringar till mördaren som jobbar på sin plan, mellan familjens middagsmys och Susies slutliga möte med sitt öde.

Även ett par gånger senare i filmen håller Jackson oss i ett gastkramande grepp medan han låtar oss våndas igenom nagelbitare till scener.

Det finns mycket att imponeras av i "Flickan från ovan". Peter Jackson jobbar gärna med det visuella och skuggor, färger och suddiga bilder används skickligt för att sätta stämningen. Scenerna precis efter dödsögonblicket är också geniala, dels hur vi får följa Susie innan hon ens förstår att hon dött och framför allt när hon väl gör det vilket händer i en otroligt obehaglig scen i ett badrum där grymt tydliga detaljer som blod och mordvapen syns i närbild medan hela situationen ändå har antagit den av en dröm.

En eloge går också till skådespelarna. Förutom unga Ronan som gör ett fantastiskt jobb så lyckas Stanley Tucci ("The Terminal") göra sig till en otroligt otäck figur. Även Mark Wahlberg ("Max Payne") och Rachel Weisz ("The Constant Gardener") gör ett bra jobb som föräldrar som försöker ta in det ofattbara.

I fortsättningen får vi parallellt följa hur händelsen just trasar sönder familjen samtidigt som hon själv befinner sig någonstans mittemellan himmel och jord och försöker skicka rätt tecken till sina nära och kära så att mördaren ska få sitt straff.

Och det är här någonstans som Jackson börjar gapa efter för mycket. "Flickan från ovan" blir ett familjedrama, en fantasyrulle och mördarjakt  - allt i ett. Och som om det inte räckte återkommer mormor Lynn (Susan Sarandon) med några scener som mest kan liknas vid "slapstick"-komedi där hon istället för att hjälpa familjen på fötter mest sopar skräp under mattan, kedjeröker och fimpar i diverse vaser. Just de här bitarna är så otroligt opassande i sammanhanget med en mördad tonåring att jag blir helt paff och även Sarandon själv ska ha hintat i intervjuer att hon inte är nöjd med hur resultatet av hennes medverkan blev.

Jämför man med boken så har mycket ändrats i filmen, tex mordet och mördarjakten fått mycket större plats här. Det är rätt tänkt, men jag hade gärna sett att Jackson hade löpt hela linan ut på det här spåret. Nu är det som om han skapar en upptakt som håller oss som fastnaglade i stolarna, utan att sen följa upp. Till den svagheten kan också läggas ett par aningen fåniga scener och några detaljer som helt saknar trovärdighet - och jag pratar inte om det övernaturliga här.

När eftertexterna börjar rulla ska erkännas att helhetskänslan ändå är att jag är nöjd, men jag tycker att Jackson tidigare visat på skicklighet nog för att ha kunnat undvika de klavertramp han gjort här och det leder förstås till en smärre besvikelse med hans insats. Men eftersom "Flickan från ovan" innehåller tillräckligt många riktigt bra element så får det vara förlåtet - för den här gången.