Flickan med nålen 2024

Det här är en true crime-thriller som till stor del handlar om de ofta fruktansvärda villkoren för framförallt fattiga kvinnor i 1910-talets Danmark. Villkor som inte sällan dikterades av  det oförlåtande patriarkatets påhittade moral.

 

Det hinner knappt flimra till på duken innan jag får ett tryck över bröstet. Vi bjuds på ett inledande montage med närbilder på demoniskt förvridna ansikten, som ackompanjeras av intensiva och extremt obehagliga toner. Jag hinner tänka att detta ser ut och låter som mina mardrömmar. Det jag då ännu inte vet är att mardrömmen i filmen inte ens har börjat.

 

”Flickan med nålen” utspelas i Danmark runt första världskriget. Karoline är en ung sömmerska som sliter på sitt jobb och försöker få livet att gå ihop, medan hennes man är ute i krig. Han har inte hörts av på länge och hon har börjat drömma om något annat. Så småningom förälskar hon sig i sin chef, fabrikören, som har ett gott öga även till henne. De två inleder en relation, hon blir gravid och lovad äktenskap, men slängs istället ut på gatan.

 

I desperation försöker Karoline avsluta sin graviditet och möter då en kvinna, Dagmar, som lovar hjälpa henne. På samma sätt som hon hjälpt mången annan ung ogift, ofrivillig blivande moder som hamnat i moraliskt onåd. Hjälpen som erbjuds är dock inte direkt det någon traditionellt skulle kalla för hjälp.

 

”Flickan med nålen” är en nervkittlande psykologisk thriller och true crime-historia, som sömlöst väver in klassiska skräckelement i bildberättandet. Magnus von Horn (”Efterskalv”) har regisserat filmen, och har även tillsammans med Line Langebek Knudsen, skrivit manuset, som överlag är väldigt bra.

 

Det som berättas är samtidigt lite väl omfattande för det snäva formatet, och mot slutet känns det därför något spretigt och forcerat. Ändå får vi utan tvekan valuta för vår investerade tid, samt svaren på de flesta frågor vi på vägen ställt oss. Mycket vill enligt rykten ha mer, och i den andan undrar jag om inte detta hade funkat ännu bättre som miniserie.

 

Det finns en karg och rå realism i varje scen som har en dimhöljd hinna av hemlighet över sig. Denna orsakar hos oss åskådare en både hotfull och olustig känsla, som är svår att skaka av sig. Själv känner jag nästan en fysisk smärta av en sorts diffus fruktan, utan att jag riktigt vet vad det är jag är rädd för. Men då minns jag plötsligt det talande citatet av den gamle greken Aristoteles: ”Fear is pain arising from the anticipation of evil”, och exakt så känns det här. Ondska är det som jag väntar på, och ondska är också det jag kommer bjudas på.

 

Det svartvita fotot av Michael Dymek är vansinnigt vackert och förstärker den skrämmande och suggestiva stämningen med sina skarpa konturer och skuggor som förbittrat och undflyende krälar runt i bilden. Den intensiva musiken kompletterar perfekt den stumfilmsgryniga visuella stilen och resultatet är lika otäckt som det är andlöst bländande.

 

I rollen som den trasiga och av livets prövningar slitna, men ändå egensinniga unga kvinnan Karoline, ser vi Vic Carmen Sonne. Hon gör en otrolig prestation och har en utstrålning och en påtaglig närvaro som inte svajar en tum.

 

Även Trine Dyrholm som Dagmar är fullständigt fenomenal med sin iskalla blick som  borrar in i allt som kommer hennes väg. Samtidigt finns där ett motsägelsefullt stråk av något som nästan påminner om ömhet, vilket ger karaktären ett ovanligt djup.

 

”Flickan med nålen” är en film som utforskar kvinnors autonomi och rätten till att bestämma över sin egna kroppen. Jag kan i detta se ett inslag i debatten om fri abort, oavsett om den har som syfte att vara det eller ej. Så när väl dramat är slut och obehaget vägrar lämna, är det därför svårt att veta vad som egentligen skrämmer mest. Det jag precis har sett på bioduken, eller det som historien speglar av vårt samhälle idag?