Flora & Ulysses 2021

För att vara tio år gammal är serietidningsfantasten Flora (Matilda Lawler) ovanligt desillusionerad. Hon kallar sig sakligt för cyniker och anser att antaganden ska baseras på observation, inte på hopp. Det som härdat henne är föräldrarnas separation, där hennes pappa (Ben Schwartz), en misslyckad serietecknare, har tagit en paus och flyttat ut från familjen på grund av karriärmässigt mindervärdeskomplex. Kanske inte en superrimlig anledning att lämna en i övrigt lycklig familj, men okej då.

Floras cynism får sig en törn när grannens robotdammsugare löper amok i trädgården och suger upp en ekorre som Flora räddar med hjärt- och lungräddning. Mot alla odds dör hon inte en säker och plågsam rabiesdöd, för det hade blivit en kort och ganska mörk film, men om man ser den här filmen med kids rekommenderar jag ett långt och allvarligt samtal om närkontakt med vilda gnagare efteråt.

Hur som helst, ekorren kolar inte heller vippen och är märkligt kommunikativ när han vaknar till liv igen, så Flora döper honom till Ulysses (efter dammsugaren) och tar med honom hem. Trots att hon egentligen inte tror på sånt så vet hon ju att det alltid är ett trauma, till exempel att bli uppslukad av en dammsugare, som utlöser en hjältes superkrafter. Inledningsvis är det dock inga större märkvärdigheter som Ulysses uppvisar, förutom att han är väldigt bra på att kommunicera att han vill ha mat.

Men det finns risker med att ha en hungrig ekorre som sällskapsdjur, och efter att Ulysses orsakar en incident av det försäkringsmässigt jobbiga slaget på en restaurang tvingas Flora och hennes pappa fly fältet, med en nitisk skadedjursbekämpare tätt i hälarna. Skadedjursbekämparen (Danny Pudi) utgör filmens skurk, och Flora måste nu skydda sin alltmer besynnerliga lilla vän, med hjälp av sin pappa och en tillfälligt blind och väldigt lillgammal grannpojke. Äventyr följer, och den cyniska Flora börjar inse att världen kanske ändå inte är så tom på magi som hon hade trott.

Apropå magi, ekorren i ”Flora & Ulysses” är animerad, och så skickligt gjord att man ibland glömmer av att det inte är en supertränad riktig ekorre man tittar på. (Det förekommer dock även en arg katt som ser ut som animeringarnas motsvarighet till roadkill). Den som har svårt för talande djur behöver inte oroa sig, även om ekorren är väldigt begriplig i sitt kroppsspråk så håller han sig till ekorrläten. Han är också väldigt söt med sina små pepparkornsögon, så man kan lätt tänka sig att han går hem hos den yngre publiken. Det gör nog även filmen i stort, receptet driftiga barn plus roliga djur känns som barnfilmernas kladdkaka med vispgrädde. Funkar alltid.

Som vuxen har man också rätt kul, framförallt tack vare Ben Schwartz som Floras pappa. Hans komiska timing är oklanderlig och lika rolig för barn som för vuxna. Det gäller även när han gör fysisk komedi, vilket annars lätt blir överdrivet och tramsigt i barnfilmer. Danny Pudis skadedjursbekämpare, svagt doftande av 80-talsparodi, rör sig till exempel mer i den tramsiga regionen. Personligen har jag överseende för att det är kul att återse Abed från ”Community”, men hans rollprestation är uppenbart mer riktad till en yngre målgrupp.

Barnskådespelarna gör ett bra jobb med sina roller. Lawler spelar Flora som en typisk, egensinnig Disney-tjej och gör det med den äran, men roligast är Benjamin Evan Ainsworth som hennes sombert lillgamla och tillfälligt blinda kompis. Han sågs senast i ”The Haunting of Bly Manor” där han spelade en minst lika lillgammal roll, så jag börjar tro att ungen är sån på riktigt och har den där Benjamin Button-grejen. Hur som helst får han in filmens bästa oneliner. Blekast i filmen är Alyson Hannigan, som gör en stapelvaruversion av rollen som Floras virriga mamma.

”Flora & Ulysses” är ett bra val i tevesoffan, som högst sannolikt går hem hos både stora och små. Den har tillräckligt med svärta och humor för att de vuxna i rummet inte ska börja scrolla på mobilen, samtidigt som de yngre lär ha roligt hela vägen igenom. Men för guds skull, glöm inte det där samtalet om gnagare efteråt.