Flykten från kycklingfabriken 2023

Minns ni gänget hönor och deras två tuppar som flydde från en säker död i filmen "Flykten från hönsgården" för 23 år sedan? Den smått genialiska duon Nick Park och Peter Lord fick till en välförtjänt hit när de stöpte om 1963 års klassiska fånglägersskildring "Den stora flykten" till en familjefilm med budskapet att djur inte är mat.

 

Nu är det dags att återse karaktärerna från den filmen och till en början är mycket sig likt. Berättelsen tar vid kort efter den spektakulära flykten. Våra fjäderklädda vänner har byggt upp ett paradis på en skyddad ö. Tuppen Rocky och hönan Ginger har fått tillökning i form av kycklingen Molly som har ärvt sin mors längtan efter frihet. Den driften att söka nya upplevelser ställer till det och plötsligt måste gänget ta sig an ett hot mot sitt befjädrade släkte igen när en operation mot en nuggetfabrik ska utföras.

 

Den här gången är det regissören Sam Fell som ska styra upp äventyret efter ett manus som originalfilmens författare Karey Kirkpatrick varit delaktig i. Av föregångarens ton finns väldigt lite kvar. Där det för lite över ett par decennier sedan var karaktärer och äkta känslor som var viktigast så prioriteras här istället tempo. Våra charmigt klumpiga överlevare har plötsligt blivit Ethan Hunt från "Mission Impossible" på uppdrag i ett högteknologiskt och toppbevakat skurknäste. Blandningen av action och inslag av familjesammanhållning påminner om "Dumma mej", men här saknas den filmseriens finess och värme.

 

Några röstskådespelare från förra filmen är tillbaka och det uppskattas givetvis. Speciellt Jane Horrocks känns oersättlig och imponerar åter igen som hönan Babs som fortfarande inte kan slita sig från sin stickning. Tyvärr känns saknaden efter Mel Gibson alltför stor för att kunna ignoreras. Zachary Levi är godkänd som den sturska tuppen Rocky, men Mel gjorde rollen till totalt sin egen. Roligast här är Josie Sedgwick - Davies som den vildsint excentriska fågeln Frizzle.

 

Ambitionen att få publiken att skratta märks, men skämt efter skämt faller platt. All glädje ger intryck av att vara ansträngd. Budskapet om djurs rättigheter är filmens tydliga drivkraft. Det är ur den som den stundtals skapar ett obehag likt en rysare där atmosfären får mig att tro att dess undertitel "Dawn of the Nugget" är en lek med "Dawn of the Dead". Det är just när den blir riktigt vass i kritiken mot köttindustrin och överraskar med morbid satirisk humor som filmen faktiskt berör mig. Tyvärr är det alltför sällan som den vågar vara seriöst tänkvärd.

 

Istället för den mörkt bottnade och varmt jordnära tonen på färgskalan som präglade den första filmen så får vi här en grällare look. Det är färgglatt på samma sätt som det är i tecknade TV-program för barn. Det visuellt plastiga i kombination med det hetsiga tempot gör så att filmen känns för billig för mig som vuxen trots det hängivna och tekniskt skickliga arbete som uppenbart har lagts ner på stop motion-animationen.

 

"Flykten från kycklingfabriken" misslyckas inte bara med att leva upp till de förväntningar som publiken har på en uppföljare till en modern klassiker i sin genre. Den är också en svag film i jämförelse med de mest medelmåttiga andra familjefilmer som gjorts. Som underhållning för stunden riktad till kravlösa yngre barn kan den möjligtvis fungera i brist på andra alternativ.