Food, Inc. 2010

I en och halv timme serveras levereras den ena vidriga sanningen efter den andra om maten vi äter och hur den faktiskt produceras. Och tyvärr, känns det mesta både bekant och förutsägbart. USAs mat kontrolleras av en handfull företag som sätter vinst före miljö och kunders välmående. Men kanske måste det serveras just som regissören Robert Kenner gör, rakt i ansiktet, för att man ska haja till.

I feta rubriker och närbilder leds publiken rakt in i det amerikanska fabriksgolvet. Där jobbar för det mesta mexikanska invandrare under i princip slavliknande villkor med McDonaldsmodellen som förbild. Genom att låta individerna göra samma monotona arbetsuppgift pressas lönerna ner och folk blir utbytbara. På samma vis visas böndernas villkor. Också de maktlösa för alla kostnader som omger driften av gårdarna. Kycklingarna föds därför upp på majsliknande föda, i trånga utrymmen där många ger upp innan de ens blivit till filé.

Gång på gång poängteras att du som konsument har mer makt än du tror. Ändå är det just maktlöshet jag känner. Visst kan jag som konsument bojkotta ännu en hamburgare från McDonalds. Produktionskedjan och de ekonomiska intressena från olika håll är ändå så pass invecklade att det förändrar lite.

Men i likhet med många Discoverydokumentärer fängslar dramaturgin. Lite är nytt, men spänningen håller en kvar framför i detta fall duken. Där den ena experten efter den andra uttalar sig. Bland andra Eric Schlosser som skrivit boken "Fast Food Nation", som filmen också har starka kopplingar till. Men där fabriksägarna och andra ansvariga är livrädda för att bli stämda av matindustrin. Något som illustreras med ett "case". 

För den yttersta konsekvensen av den nonchalanta driften är just sjukdomar. I det här fallet en kvinna som förlorat sin son till följd av matslarv, närmare bestämt i en infektion orsakad av e-coli bakterier. Även hon livrädd för att säga något som kan tolkas som kritik mot någon av kedjorna. Frågan är hur många amerikaner som årligen dör i diabetes, hjärt-kärl sjukdomar, och annan indirekt ohälsa.

Participant Productions som ligger bakom produktionen har tidigare uppmärksammats för klimatfilmen "En obekväm sanning". Även det en så kallad ögonöppnare. Låt oss hoppas att nästa film har högre ambitioner än att göra biopubliken illamående.