Footloose 1984

Ren McCormack (Bacon) anländer till småstaden Bomont för att inse att dess pastor (John Lithgow - tolv år innan "Tredje klotet från solen") har stan i sitt järngrepp med predikan om att dans, musik och annat som ungdomar uppskattar skulle vara Djävulens verk. Samtidigt som han inleder en förbjuden romans med pastorns rebelliska dotter Ariel (Lori SInger) så påbörjar Ren en plan att slopa den lag som förbjuder stans invånare att förenas i Rens största passion - dans.

Storyn är minst sagt fånig och med dagens mått inget att hänga i julgranen. Men för sin tid, då koreograferad dans till gladpop, färgglada skor, spretiga frisyrer och vickande höfter var på modet, så är den helt rätt. Och visst rycks man med. Man faller lätt för såväl soundtracket som de sympatiska och charmiga karaktärerna. En ung Bacon, i rollen som gjorde honom till stjärna, är som vanligt klockren och har tillräckligt med utstrålning för att ta det hela på stort allvar och ändå komma undan med äran i behåll.

Birollsinnehavarna drar sina strån till stacken dem med, speciellt Lithgow som blir något mer än bara en endimensionell, tonårsföraktande antagonist. Sarah Jessica Parker och Chris Penn, båda unga och oförstörda, funkar fint som kärleksparets bästa kompisar medan Dianne Wiest, som vanligt tröttsamt typecastad som snäll mamma, bidrar med lite pondus i några få scener.

Det religiösa småstadstemat lär gå den svenska publiken lite över huvudet men man slår ofta - om än ganska lättsamt - huvudet på spiken gällande frustrerade tonårskänslor, även om Bacons berömda solodansnummer tänjer på gränserna vad som är acceptabelt. Kärlekshistorierna är söta och finalen lagom publikfriande, även om man kan ifrågasätta det machograbbiga hedersvåldet i upplösningen.

I övrigt ett charmigt, underhållande, smått rörande och alldeles lagom ungdomsdrama med ett fräck soundtrack och en av Hollywoods bästa birollskungar i en klassisk huvudroll. Ett måste för fans av Bacon - eller allt som har med 80-talet att göra.