For a Good Time, Call... 2012

Det handlar om två forna gymnasiefiender som blir tvungna att dela lägenhet på Manhattan. För att ytterligare styra upp den falnande ekonomin startar de en telefonsexlinje ihop.

Telefonsex är ett ganska komiskt koncept i sig. Det är kul för att det fortfarande verkar vara en hyfsat lukrativ bransch och att det alltså någonstans ännu finns de som betalar multum för lite ljudeffekter till sitt "trallande". Och finner man simulerat flås och patetiska runkgubbar in action roande och har som sagt dessutom en fallenhet för att skratta åt könsord i alla möjliga och omöjliga kombinationer, kan det knappast bli lustigare än så här.

Jag måste erkänna att även om jag nog aldrig skrattade, så fann jag vissa meningsuppbyggnader och uttryck ganska underhållande. Men det är rätt lite i sammanhanget då en utlovad komedi helst ska vara rolig en större del av tiden eller åtminstone oftare än denna var. Och det borde inte vara så svårt att få till, om man ansträngde sig. 
Bakom allt flås och den så kallade humorn finns berättelsen om två unga kvinnor och deras växande vänskap... Eller, nja. Det finns väl en antydan till en berättelse om det, men relationen liksom karaktärerna är alldeles för simpla för att lyckas engagera och allt som sker är väldigt väntat och inga ambitioner verkar ha funnits heller för att överraska.

"For a good time, call..." är ett tappert försök att blanda "Sex and the City" med "Bridesmaids". Och även om det är trevligt med kvinnor i komiska roller och att jag personligen gillar när de pratar snusk utan att rodna, så håller det inte som långfilm utan faller på sin upprepade plumphet, för även plumpt måste vara det med viss finess.

Ari Graynor och Lauren Miller som spelar väninnorna gör trots allt båda ett mycket bra jobb med vad de har i händerna och då pratar jag inte om telefonlurar och dildos. Det blir tack vare deras energi aldrig (för) tråkigt och till och med en hel del av det stundvis förekommande överspelet känns förfogat med tanke på det klyschiga manuset. De unga kvinnorna har bra komisk tajming, rabblar rappt replikerna och ger den löjliga storyn en gnutta substans. Ändå räcker det bara så långt och mot slutet blir det oändligt pinsamt och jag kan inte tänka mig att detta skulle kunna uppfattas som verkligen kul någon annanstans än på kanske en tjejfest efter alldeles för mycket rosa bubbel innanför västen. Och jag misstänker nästan att det också kan vara just efter en sådan fest detta manus en gång kom till.