For Those in Peril 2013

Unge Aaron är ensam överlevare efter en fiskeolycka i vilken resten av besättningen på sex man försvinner ute till havs. Däribland hans egen storebror Michael. Befolkningen i den lilla hembyn anklagar i brist på annan syndabock Aaron för tragedin och bara mamma Cathy och broderns flickvän Jane står till slut vid hans sida. 
Aarons mentala tillstånd börjar vackla och inspirerad av fiskesägner och gamla myter blir han övertygad om att brodern och de andra fortfarande lever. Han bygger en flotte och ger sig ut för att rädda dem.

"For Those in Peril" är en mörk fabel som handlar om sorg och andra illa hanterade känslor och vad dessa kan göra med oss och också få oss att göra mot andra.

Det där svävandet mellan saga och verklighet påminner på sina håll både om "Till vildingarnas land" och "Beasts of the Southern Wild", med den stora skillnaden att det här verkligen inte är en munter film. Ett par gånger bjuds vi på ett leende och det kommer när minnet av den som inte längre finns, för en kort stund, är starkare än saknaden efter personen. Sedan tar sorgen vid igen och det blir åter dystert och känslomässigt nästan ändlöst smärtsamt.

Regissören Paul Wright skildrar Aarons alltmer svajiga sinnesstämning och hans valsande i gränslandet mellan myt och mening mycket skickligt. Genom att sammanfoga olika bilder med starkt ljud och plötslig tystnad blir förfallet på samma gång vackert rent visuellt, men också otäckt påtagligt. Så pass att till och med vi i publiken dras med i det och till sist har svårt att veta vad som är vad och ens hur.

Även det övriga berättandet drivs framåt på samma sätt. Ett konstant komponerande av hemmafilmer, arkivbilder och flertalet ljudfiler av (fejkade) nyhetsinslag och intervjuer gjorda efter olyckan med byborna sätter historien effektivt i sitt sammanhang. Samtidigt som det bidrar till bakgrunden och ger ett tag struktur åt det abstrakta pusslet som framför oss tar form.

Frustrerande nog blir det också hela tiden tydligare att ju närmare någon typ av lösning jag tror att jag är, desto längre ifrån den hamnar jag. Ingenting får några svar och mot slutet är det mycket av allting som jag tror är någonting annat och frågorna är fler än någonsin. Många upprepningar, viss inkonsekvens i fotot och stundvis ett tveksamt tempo är filmens svaghet. Men dess styrkor är desto fler.

Skådespelarna är alla otroligt trovärdiga och George McKay som Aaron rent lysande. Också Kate Dickie som spelar mamman och Nichola Burley som Mikes flickvän Jane är båda sina karaktärer med fantastiskt känslig närvaro.

"For Those in Peril" är hela vägen, trots vissa invändningar mot sluttampen, en mycket fängslande film och en imponerande (långfilms-) debut av Paul Wright. Poetisk socialrealism blandas med myter, magi och en dos psykologisk spänning. Det är finstämt men också skrämmande och den känns.

De sista scenerna var jag ett tag tveksam till. Men kunde samtidigt inte sluta tänka på dem. Sedan slog det mig och jag kom på vad det faktiskt var jag hade sett. Och det var fint, mycket fint.