Förälskad, förvirrad 2005

”Förälskad, förvirrad” är en fortsättning på 2002 års ”Den spanska lägenheten”. Filmen handlar om kärlek och hur svårt det är att hitta den rätta mannen eller kvinnan i livet. Vi får möta flera olika livsöden – alla i trettioårsåldern – på olika platser i Europa och deras respektive erfarenheter av kärlek. Historien skiftar mellan att utspela sig i London, Sankt Petersburg och Paris, vilket ger filmen en slags universell vinkel. Fransmannen och huvudpersonen, Xavier, arbetar som författare och skriver manus till en fånig såpopera. Manuset bygger på hans naiva drömmar om en prinsessa – en idealkvinna – som han tror sig ska finna. I sitt sökande ligger han med nya kvinnor varje vecka.

Förutom Xavier finns flera bifigurer, bland annat hans före detta flickvän, Martine, spelad av Audrey Tautou från ”Ameilie från Montmartre” samt William, spelad av Kevin Bishop, som gifter sig med en ballerina i Sankt Petersburg. Alla karaktärer delar samma tvivel om den riktiga kärlekens ansikte, och oron kring att binda sig för tidigt i livet, ”alla dessa frågor; vad är kärlek?” Men är Xavier och hans vänner verkligen trettio år gamla? Inte arton eller nitton? Det känns så. Inte heller är Xaviers namn Casanova eller Don Juan – kvinnorna avgudar honom inte – men likväl delar han ut sitt nummer till butiksbiträden och har svårt att nöja sig med endast ett förhållande. Det blir gärna två, eller till och med tre. Xavier är väl rädd för att bli lämnad i tristess, och den egentliga frågan handlar om hur man i hans ålder ska leva ut sina drömmar, vilket skulle kunnat vara ett intressant tema. Men framställningen virrar in sig i många tramsiga karaktärer och landar i en förvirrande utredning av vad kärlek skulle kunna vara, och hur man kan finna den. Det skymtar en slags uppriktigthet i grunden, men den är väldigt suddig och döljs av många lager publikfrieri. Det blir en slipad tv-såpa.

Det är många sammanhang som skall klargöras och filmen är väldigt tätt klippt, ibland nästan sönderklippt, men med ett genomgående lekfullt handlag i form av tvådelad bild och olika hastigheter. Lekfullheten förekommer också i själva scenerierna, och för att gestalta Xaviers känslor eller tankar förekommer smått banala drömscener. Jag minns särskilt en scen när han helt obefogat börjar spela på en liten flöjt, eller en annan när han flämtar efter en tjej med kort kjol på en öde gata i Sankt Peterburg. Scenerna skapar varken humor eller klarhet; filmen blir istället än mer svår att bemöta med någon sorts allvar. Lyckligtvis förlöper de två timmarna fort, vilket är förvånande då upplösningen intresserar föga. Minst lika förvånande är det att ”Förälskad, förvirrad” har setts av ca 650 000 människor i hemlandet.