Fördom & stolthet – En queer filmhistoria 2022

Hbtq i svensk film är än idag 2022 en extrem minoritet men samtidigt har vi kommit ljusårs väg sedan homosexualitet stämplades som först ett brott och sedan en sjukdom. Idag har vi faktiskt - om än sparsam - representation i vårt blågula filmutbud, medan man för bara 50 år sedan fick noggrant läsa mellan raderna för att finna något i närheten av queer.

 

Eva Belings dokumentär tar oss igenom den svenska filmhistorien och belyser allt som stavas hbtq, såväl framför som bakom kamerorna. Från den orädda och annorlunda filmskaparen Mauritz Stillers väldigt tidiga - om än subtila - skildring av homosexuell kärlek i ”Vingarne” (1916) till Levan Akins hyllade dansdrama ”And Then We Danced” (2019).

 

Man undviker den största dokumentär-fällan av en tröttsam pratig intervjuparad genom att presentera ett imponerande rikt och generöst filmarkiv. Vi påminns om stora klassiker och informeras om mindre kända men desto viktigare inslag av såväl positiv som negativ queer-representation inom svenska filmen. Vi får även kika bakom kulisserna enstaka gånger.

 

Allt varvas såklart med relevanta intervjuer. Här får både filmexperter och professorer berätta om filmers - och filmpersonligheters - påverkan och betydelse i historien men även regissörer och skådespelare som bidrar med egna erfarenheter. Det är särskilt fint att se framlidna Rikard Wolff och Gösta Ekman, och påminnas om deras modiga och revolutionerande prestationer.

 

Här finns också utrymme för debatt och oenigheter, som om Ingmar Bergman faktiskt inkluderade homosexuell undertext i sina verk eller inte. Däri ligger också både dokumentärens styrka och svaghet. Det är kanske mest intressant när man går in på problematiska faktorer men det görs sällan. Det är lite snällt och tillrättalagt och man hade gärna fått höra fler kritiska röster.

 

Det bränner till som bäst när man diskuterar Vilgot Sjömans ökända ”Tabu” som Kjell Bergqvist stolt försvarar medan andra påpekar dess farliga stereotyper. Eller som när man pratar transroller på film och i förbifarten nämner Björn Kjellmans karaktär i ”Livet är en schlager” som inte direkt omfamnades av trans-communityt - något man endast skrapar på ytan av, kanske av rädsla att förnärma någon medverkande.

 

Men oavsett är det en fängslande, upplysande skildring av både svensk film- och queer-historia. Det är en välgjord resa genom tiden i ord och bilder där tydligt grundligt för- och efterarbete gör att man har få frågetecken när eftertexterna rullar. Om något blir man sugen på att återupptäcka och omanalysera flera av dessa ikoniska titlar som ”Drottning Christina”, ”Flicka och hyacinter” och - ja, till och med ”Ur kärlekens språk”.