Förfärliga snömannen 2019
Synopsis
När tonåringen Yi stöter på en ung yeti på taket av sin lägenhetsbyggnad i Shanghai, ger hon och hennes busiga vänner Jin och Peng honom namnet Everest och inleder en episk resa för att återförena den magiska varelsen med sin familj på jordens högsta punkt. Men trion måste hela tiden ligga ett steg före Burnish, en rik man som vill fånga en yeti, och zoologen Dr. Zara, för att hjälpa Everest att ta sig hem.
Info
Originaltitel
Abominable
Biopremiär
25 oktober 2019
DVD-premiär
9 mars 2020
Digitalpremiär
24 februari 2020
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Universal Pictures
Åldersgräns
7 år
Längd
Det här var ju yeti-charmigt!
Fina budskap om att värna om djur och natur varvas med otroligt vackra bilder, och gulligull till max. DreamWorks har aldrig varit så nära Pixar-territorium som i ”Förfärliga snömannen”, en charmig yeti-saga för äventyrslystna barn.
Snömannen i titeln är naturligtvis inte förfärlig, inte när man lyckas lära känna honom. Den unga flickan Yi upptäcker en genomsöt fluffboll som rymt från ett laboratorium och gömmer sig på hennes hustak. Hon tar hand om den skadade och vilsna varelsen som är i behov av hjälp och vänskap, och bestämmer sig för att hjälpa honom hitta hem till Mount Everest. Yis två grannpojkar följer med på resan, men det ondskefulla företaget som fångat honom är inte långt efter.
Inom loppet av ett år har vi även fått ”Smallfoot” och ”Mysteriet om Herr Länk” på bio, två andra filmer om mytomspunna bergsbor på vift. Det är synd att ”Förfärliga snömannen” kommer sist, då den är tveklöst bäst av de tre, men framstår plötsligt inte lika originell.
Men det är inte bara handlingen som gör att filmen känns så välbekant. Upplägget är väldigt klassiskt för en animerad film. Det är snabba jakter och tokiga upptåg, magiska stunder och farliga skurkar. Vuxna tittare kan känna sig lite uttråkade mellan varven, men förhoppningsvis ser du inte ”Förfärliga snömannen” utan barnsällskap - och barnen borde bli överförtjusta av vad de ser.
För här finns också mycket att charmas av, inte minst Everest - snömannen alltså - som är som en stor hundvalp, lekfull och klumpig och alldeles mysig. Han har också övernaturliga (helt oförklarade) krafter och kan påverka allt från växter till väder. Resan hem går genom många vackra naturmiljöer och filmen bjuder på några riktigt snygga scener.
Ett litet plus i kanten för andra detaljer som får filmen att kännas steget före mycket annat i den animerade genren. Hjältinnan är en asiatisk flicka och handlingen utspelar sig någonstans i Kina (försök säg att du inte också blir sugen på Yis mormors dumplings?). Här finns en liten men tydlig läxa om att värna om djur och natur, som borde ge alla klimatstressade ungar lite hopp inför framtiden. Miljöbudskapet ligger rätt i tiden, liksom filmens försök att visa upp andra kulturer på bioduken, utan att det någon gång känns som en agenda man pushar. Det finns bara där, öppet för tittarna att diskutera med sina små om man vill.
Jill Culton som skrivit och regisserat har jobbat med ”Monsters Inc”, och det märks av i hennes fina skildring av vänskapen mellan en missförstådd varelse och en ung flicka. ”Förfärliga snömannen” har också drag av Pixars Oscarsnominerade kortfilm ”Bao” och temat om att återförenas med sin familj känns igen från ”Coco”, även om det antagligen bara är en slump. Kort sagt, Culton och hennes snöman är inte långt från de allra bästa i den animerade genren. Filmen är kanske inte den mest nyskapande, men en väl utförd historia där mod, musik och magi lirar fint ihop.
Inom loppet av ett år har vi även fått ”Smallfoot” och ”Mysteriet om Herr Länk” på bio, två andra filmer om mytomspunna bergsbor på vift. Det är synd att ”Förfärliga snömannen” kommer sist, då den är tveklöst bäst av de tre, men framstår plötsligt inte lika originell.
Men det är inte bara handlingen som gör att filmen känns så välbekant. Upplägget är väldigt klassiskt för en animerad film. Det är snabba jakter och tokiga upptåg, magiska stunder och farliga skurkar. Vuxna tittare kan känna sig lite uttråkade mellan varven, men förhoppningsvis ser du inte ”Förfärliga snömannen” utan barnsällskap - och barnen borde bli överförtjusta av vad de ser.
För här finns också mycket att charmas av, inte minst Everest - snömannen alltså - som är som en stor hundvalp, lekfull och klumpig och alldeles mysig. Han har också övernaturliga (helt oförklarade) krafter och kan påverka allt från växter till väder. Resan hem går genom många vackra naturmiljöer och filmen bjuder på några riktigt snygga scener.
Ett litet plus i kanten för andra detaljer som får filmen att kännas steget före mycket annat i den animerade genren. Hjältinnan är en asiatisk flicka och handlingen utspelar sig någonstans i Kina (försök säg att du inte också blir sugen på Yis mormors dumplings?). Här finns en liten men tydlig läxa om att värna om djur och natur, som borde ge alla klimatstressade ungar lite hopp inför framtiden. Miljöbudskapet ligger rätt i tiden, liksom filmens försök att visa upp andra kulturer på bioduken, utan att det någon gång känns som en agenda man pushar. Det finns bara där, öppet för tittarna att diskutera med sina små om man vill.
Jill Culton som skrivit och regisserat har jobbat med ”Monsters Inc”, och det märks av i hennes fina skildring av vänskapen mellan en missförstådd varelse och en ung flicka. ”Förfärliga snömannen” har också drag av Pixars Oscarsnominerade kortfilm ”Bao” och temat om att återförenas med sin familj känns igen från ”Coco”, även om det antagligen bara är en slump. Kort sagt, Culton och hennes snöman är inte långt från de allra bästa i den animerade genren. Filmen är kanske inte den mest nyskapande, men en väl utförd historia där mod, musik och magi lirar fint ihop.
Skriv din recension
Användarrecensioner
Det finns inga användarrecensioner ännu. Bli först med att recensera Förfärliga snömannen