Förolämpningen 2017

Den libanesiske regissören Ziad Doueiri har tillsammans med sin exhustru Joelle Touma skrivit manuset till denna riktigt starka film om hur en banal förolämpning eskalerar och får oanade konsekvenser.

Toni är kristen och bor tillsammans med sin gravida hustru Shirin i ett bostadsområde i Beirut. När han en dag hamnar i en fullständigt onödig dispyt med den palestinske flyktingen Yasser, är konflikten ett faktum.

”Förolämpningen” tar upp den svåra problematiken som uppstår när kulturella och religiösa motsättningar sprungna ur ett historiskt hat får lite nytt bränsle. Jag måste erkänna att jag inte har överdrivet bra koll eller stor kännedom om den libanesiska närhistorien, men det gör inget. Allting jag behöver veta för att hänga med i detta blir pedagogiskt berättat för mig genom det otroligt välskrivna manuset.

Doueiri och Touma har olika religiös bakgrund, vilket säkert bidragit till att manuset är ovanligt objektivt. Ingen ställning tas för någon part och det är väldigt uppfriskande i en film som denna. Doueiri är även som regissör fantastiskt duktig på att brodera fram en inte bara gripande men faktiskt också väldigt spännande och mångbottnad historia ur den larviga lilla dispyten på gatan.

Det här är en tydligt politisk film som utvecklas till en personlig och nyanserad karaktärsstudie. Vi får följa de två männen och deras vardag i ett segregerat Beirut. Det bubblar under den hyfsat välordnade ytan och vi förstår att konflikten som blossar upp ingalunda är ensidig eller enkel.

Jag är inte bekant med den verklighet som utspelas fast kan ändå känna igen världen i det jag ser, då den här typen av motsättningar existerar överallt. Inte sällan är de män och deras envishet och oförmåga att erkänna misstag och be om ursäkt som driver på polariseringen, så också här. Kvinnorna och fruarna står vid sidan av och kan inte annat än hjälplöst se på medan deras respektive orsakar närapå krig på grund av tjurskallighet och nedärvda fördomar.

Det är väldigt välspelat och framförallt Adel Karam (Toni) och Kamel El Basha (Yasser) lyfter dramat ytterligare en nivå. Ingen av dem säger så mycket egentligen, men deras känslor blir väldigt tydliga i blickar och den många gånger passiva aggression som pulserar bakom de spända käkarna i bild. Ibland känns vissa rättegångsscener onödigt melodramatiska, vilket är synd då grundstoryn och det subtila agerande från de två huvudpersonerna är engagerande och dramatiskt nog. Det är dock i sammanhanget bara en liten anmärkning eftersom skådespelet samtidigt i just rättegångsrummen blir ännu mer intensivt.

Filmfotot är simpelt, men snyggt och går i dovt ökengula nyanser. Det är rätt häftigt för på flera sätt påminner detta om en modern westernhistoria med två ilskna cowboys på väg till en avgörande duell, påhejade av sina anhängare. Ära och heder är viktigare än personligt välmående och det känns så där meningslöst och onödigt som dueller brukar kännas.

”Förolämpningen” är ett gripande och på många sätt upprörande drama som går från att vara en politisk thriller till att också bli en personlig sådan. Detta är en ytterst engagerande film om försoning med sin historia och om vikten att vända blad och lära gå vidare i livet. Något vi alla, utan undantag, bör ta till oss!