Förtroligheten 2013

Jag älskar Bergmans filmer, generellt, det är effekten hans filmer haft på många mer moderna filmskapare som jag vänder mig emot. Inte alltid men för ofta. Som här. De högtravande demonerna, det pretentiösa svårmodet. Onaturliga repliker som levereras på ett konstlat sätt. Allt finns här. Det är ett typexempel.

Samtidigt är det välgjort, snyggt foto, och idel bra skådespelare (främst imponerar långfilmsdebuterande Alba August i en av huvudrollerna), och många av mina invändningar hade kanske gått att bortse från om det bara gått att relatera till karaktärerna. Men dels är det en skildring av några familjer i ett överklassområde, vars liv inte säger mig ett skit (och tonåringarna känns ofta skrivna som barn), och dels är det ganska ont om karaktärer att sympatisera med. De saknar antingen de dragen eller är frånvarande skrivet.

Pappa Pauls (Johan Gry) kamp att återfinna sin plats i livet, hans dotter Selindas (August) väg till uppväxt och den där mystiska figuren som kanske eller kanske inte klättrar in i sovande flickors rum, allt det här ser ut som ett lovande underlag för en stark och spännande film. "Förtroligheten" är tyvärr inte den filmen.