Fragment av en kvinna 2017

Des Pallieres har gjort en i stora delar ofokuserad och ofullständig film. Han uppger att han hade sex timmars film som skulle klippas ned och det är uppenbart att det drabbar kontexten. Tillika är det sex olika klippare som jobbat med filmen, vilket blir tydligt i en bristande rytm. Ett ambitiöst anslag att teckna en karaktär genom olika åldrar och upplevelser faller platt till marken. Många lämnade, liksom mig, salongen med en massa frågor och det var först i efterhand jag insåg att de episodiska inslagen alla skulle skildra en och samma kvinna, från barnsben till vuxen. Det är dock långtifrån glasklart, inte minst eftersom man inte lagt någon möda på att rollbesätta utifrån liknande fysiska drag eller ansträngt sig för att genom smink etc finna någon gemensam yttre karaktärstråd. Att som tittare lyckas pussla ihop alla dessa kvinnoöden till ett på ett trovärdigt sätt är långtifrån lätt. Filmen blir därför ryckig, kontextlös och trots ambitionen om djup är det med en överväldigande känsla av ytlighet jag lämnar filmen. Ursprungstiteln är "Den föräldralösa", men för en gångs skull gör den svenska titeln, "Fragment av en kvinna", filmen mer rättvisa - det är oerhört fragmentarisk och frustrerande ogenomtänkt och ger i sin splittrade historia inte tittaren chans att på djupet anknyta till huvudpersonen, eller någon av hennes tidsåldrar. Förvånansvärt amatörmässigt och när inte ens Adèle Exarchopoulos närvaro i en film höjer den över en etta i betyg är det anmärkningsvärt.