Främlingar på tåg 1951

”Främlingar på tåg” blev en comeback för Hitchcock och det är inte konstigt. Filmen är genomtänkt och det börjar bli uppenbart att Hitchcock kan bygga spänning med en kirurgs precision. Ingenting är lämnat åt slumpen. När Hitchcock gjorde film, filmade han sällan för mycket. Han menade att för mycket film gav klipparen och studion för mycket frihet. Det gäller att filma på ett sätt som gör att filmen bara kan klippas ihop på ett sätt.

”Främlingar på tåg” bygger på en enkel idé. Två främlingar möts, konstaterar att de har människor i sina liv som de önskar vore döda. Den ena personen, Bruno, tar det hela på fullaste allvar och vill byta mord med Guy. Trots att Guy i stundens hetta önskat en annans människas död är han långt ifrån att utföra ett mord. Men Bruno har redan gjort sin del av planen och dödat Guys ex. Nu vill Bruno att Guy dödar Brunos pappa och Guy kämpar förtvivlat för att bevisa sin oskuld.

Var skulden ligger när man önskar någon död och när personen verkligen dör är inte en unik idé. Vi såg samma dilemma i "En plats i solen". Manuset till "Främlingar på tåg" är bra, välskrivet men inte brilliant. Vad det saknar lyckas Hitchcock kompensera i sin regi. Hitchcock vet hur man bygger spänning i varje bild och jämförelsen mellan de Guy och Bruno blir mer och mer intensiv tills allting till slut går så fort att det rasar, bokstavligen med tanke på karusellen som rasar ihop.

Filmen bjuder på några riktigt härliga skådespelarinsatser. Farley Granger som Guy Haines, är charmig, attraktiv och full av ångest. Hans antagonist, Bruno Anthony, spelad av Robert Walker, är hans perfekta motsats. Walker är också charmig och tilldragande men på ett helt annat sätt. Han har något vilt i sig som gör att man inte vet om man vill komma nära eller ta sig långt, långt därifrån. Robert Walker dog vid bara 32 års ålder och "Främlingar på tåg" var den näst sista filmen han gjorde.

Albert Hitchcocks dotter, Patricia Hitchcock, spelar Barbara Morton. Hon är som skuren för rollen av den alltför ärliga och direkta lillasystern.  Patricia Hitchcock spelar bara i ett par av Hitchcocks filmer, "Psycho" och denna. Den skådespelerska som inte ger ett lika starkt intryck är Ruth Roman i rollen av Anne Morton. Roman var inte Hitchcocks första val utan studions val. Även Marion Lorne i rollen av Brunos mamma och damen som Bruno beskriver mordet för, lämnar starka intryck.

"Främlingar på tåg" är inte lika obehaglig som en del av Hitchcocks andra filmer. Trots det håller den oss i spänning. Paniken som växer med att tiden går, är ett resultat av välplanerat filmskapande och klippning. Om du inte har sett ”Främlingar på tåg” är det nog dags. Det är bra underhållning med mycket spänning.