Frances Ha 2012

Noah Baumbach är tillbaka i New York och filmar igen efter det lilla äventyret med "Greenberg" i Los Angeles. "Frances Ha" är en riktig New York-rulle där många välkända miljöer skymtar förbi, men framför allt är det en känsla som har fångats. Alla de unga människor som flyttar hit för att bli något, men som bara lyckas bli slackers som bor i delade lägenheter och försöker sig på någon form av artistiska karriärer som mest mynnar ut i ensidiga bokprojekt, filmidéer som aldrig kommer nånstans och diverse annat som stannar vid tankestadiet.

Baumbach och Greta Gerwig som spelar titelrollen bestämde efter sitt förra samarbete att de ville jobba ihop igen. Den här gången spelar Greta inte bara en av huvudrollerna utan de har även skrivit manus ihop. Tonen är något lättare än i Noahs två senaste filmer som förutom "Greenberg" består av "Margo at the Wedding", men den når på inga sätt upp till de höjder av härlig vass humor som "The Squid and the Whale" lyckades med och som som gav Jesse Eisenberg en ordentlig start på karriären.

Frances och Sophie (relativt okända Mickey Sumner) är de allra bästa av vänner. De delar lägenhet, drömmar och det mesta av sin fritid med allehanda upptåg. Men när Sophie får en chans att flytta in i sin drömlägenhet i Tribeca och dessutom börjar träffa pojkvännen Patch allt mer medan Frances precis har blivit singel, så glider de två tjejerna isär. Medan allt verkar gå uppåt för Sophie hamnar Frances i en nedåtgående spiral där hon själv blir sin största fiende.

I början får vi ta del av den fina kärlekshistorien två kvinnor emellan. De är vansinnigt olika men komplementerar ändå varandra på ett grymt sätt och lockar fram det bästa hos den andra. Duon fungerar helt enkelt. Men när Frances måste klara sig utan bästa vännen blir hon snabbt för mycket av sig själv. Gerwig, som ofta lyckas balansera det där med sin speciella skådespelarstil blir här en parodi på en misslyckad övervuxen New York-ungdom och jag tröttnar snabbt på Frances pinsamma framhävande av sig själv samtidigt som hon konstant lägger krokben för alla sina möjligheter.

Det är synd, för det finns mycket som är bra i manuset och dessutom är det så ovanligt att se en vänskapsfilm tjejer emellan där man verkligen skiter blankt i vem de dejtar, att man verkligen vill gilla den här filmen. Och ibland gör man det, men lika ofta inte.