Francophrenia 2012

James Francos karriär går spikrakt uppåt - speciellt efter förra årets "127 Timmar" som älskades av både kritiker och publik - är han ett oerhört eftertraktat namn. Det var därför många som höjde på ögonbrynen när han valde en återkommande roll i tv-såpan "General Hospital". Hans mål med det är inte helt klart, men efter "Francophrenia" är det i alla fall tydligt att han gillar udda experiment.

Filmen börjar som en vanlig "the making of..." där Franco blir intervjuad av reportrar, skriver autografer och låter sig fotas med fans. Men ganska snabbt börjar filmen dra åt ett annat håll. Filmandet blir alltför närgånget, klippen är hoppiga och en oro sprider sig som man inte är van vid i såna här sammanhang.  Snart hör vi Francos viskande stämma som voiceover. "Varför är jag här? Vilka är alla dessa människor?" Har vi hamnat i hans mardröm eller kanske i hans förvillade psyke?

"Francophrenia" är underhållande för att den bryter mot det mesta, man kan imponeras av idéerna bakom den och då och då är det absurda riktigt roligt, som tex när den andra delen av titeln får sin förklaring. Men det är knappast en fantastisk helhet till film vi har att göra med. Bara omkring 75 minuter lång känns det ändå som om man har sett nog av experimentet mot slutet. Men respekten för James Franco - inte bara som skådespelare utan även som konstnär - den växer helt klart.