Free Solo 2018
Synopsis
"Free Solo" är ett häpnadsväckande porträtt av soloklättraren Alex Honnold, när han förbereder sig för att utföra sin livslånga dröm: att klättra uppför världens mest kända klippa – den över 900 m höga El Capitan i Yosemite National Park – utan rep!
Medverkande
Info
Originaltitel
Free Solo
Biopremiär
25 januari 2019
Språk
Engelska
Land
USA
Distributör
Biografcentralen
Åldersgräns
Barntillåten
Längd
Skräckfilm för höjdrädda
Den här dokumentären om frisoloklättraren Alex Honnold är med sina svindlande bergsklättringsscener egentligen inget för höjdrädda. Men den klassiska filmberättelsen både fascinerar och fängslar och gör det värt att genomlida eventuella kika-genom-fingrarna-moment.
För någon med minst rädsla för höjder måste det enda värre än bergsklättring vara bergsklättring utan livlina. Denna så kallade frisoloklättring sysslar Alex Honnold med, och vi följer hans besatthet att bli den första som utan livlina eller sällskap klättrar upp för den 910 meter höga klippan El Capitan i Yosemite.
Redan i de första bilderna ser vi vår huvudperson hänga och dingla från en bergsklippa med avgrunden skrämmande hotfull nedanför. Det är lika fascinerande som obehagligt, och som icke insatt åskådare frågar man sig gång på gång vad som är poängen med att riskera sitt liv på detta dumdristiga sätt.
Men den som gissar att det handlar om någon desperat manlighetsbekräftelse eller våghalsad adrenalinjakt tar fel. Honnold gör detta för att det är något han älskar, en hobby som blivit en livsstil. Visst, här finns några floskler om att vara en krigare och så vidare men det går inte att ta miste på den lycka han utstrålar.
Vi lär även känna honom via barndomsminnen som format honom. Relationerna med vännerna och familjen, och hur de påverkas av det han gör. Främst ligger filmens hjärta hos flickvännen Sanni som med sitt enorma tålamod försöker stötta sin käresta men även ifrågasätter hans val av sysselsättning i kontext till deras förhållandes framtid.
Med undantag för de många intervjuerna så är det en väldigt filmisk, klassisk berättelse om den svåra, inåtvända hjälten som känner sig tvungen att välja mellan sin farliga men fria passion eller att slå sig ner och lära sig älska. Det i kombination med svindlande bergsklättrarsekvenser, inklusive den svettiga nagelbitaren till final som kommer påverka dig även om du vet hur det slutar.
Regissörduon Jimmy Chin och Elizabeth Chai Vasarhelyis andra långfilm (efter ”Meru”, som hade ett liknande tema) är en dokumentär som trots ett väldigt smalt ämne både fängslar och fascinerar. Inte nog med att de lika vackra som läskiga klättrarbilderna nästan ger känslan av vara där på plats, men vi lär också känna människan bakom denna bisarra hobby och vad som motiverar honom.
Redan i de första bilderna ser vi vår huvudperson hänga och dingla från en bergsklippa med avgrunden skrämmande hotfull nedanför. Det är lika fascinerande som obehagligt, och som icke insatt åskådare frågar man sig gång på gång vad som är poängen med att riskera sitt liv på detta dumdristiga sätt.
Men den som gissar att det handlar om någon desperat manlighetsbekräftelse eller våghalsad adrenalinjakt tar fel. Honnold gör detta för att det är något han älskar, en hobby som blivit en livsstil. Visst, här finns några floskler om att vara en krigare och så vidare men det går inte att ta miste på den lycka han utstrålar.
Vi lär även känna honom via barndomsminnen som format honom. Relationerna med vännerna och familjen, och hur de påverkas av det han gör. Främst ligger filmens hjärta hos flickvännen Sanni som med sitt enorma tålamod försöker stötta sin käresta men även ifrågasätter hans val av sysselsättning i kontext till deras förhållandes framtid.
Med undantag för de många intervjuerna så är det en väldigt filmisk, klassisk berättelse om den svåra, inåtvända hjälten som känner sig tvungen att välja mellan sin farliga men fria passion eller att slå sig ner och lära sig älska. Det i kombination med svindlande bergsklättrarsekvenser, inklusive den svettiga nagelbitaren till final som kommer påverka dig även om du vet hur det slutar.
Regissörduon Jimmy Chin och Elizabeth Chai Vasarhelyis andra långfilm (efter ”Meru”, som hade ett liknande tema) är en dokumentär som trots ett väldigt smalt ämne både fängslar och fascinerar. Inte nog med att de lika vackra som läskiga klättrarbilderna nästan ger känslan av vara där på plats, men vi lär också känna människan bakom denna bisarra hobby och vad som motiverar honom.
Skriv din recension
Användarrecensioner (1)
Inte så intensiv och intressant som många andra dokumentärer är där man lagt ner mycket tid på att hitta material.
Det blir mer en spelfilm fast på riktigt då. Men blir nästan lite illamående framför TVn när han klättrar utan livlina. Finalen är såklart det allra bästa, resan dit är bitvis ganska seg.