Fröken Sverige 2004

"Det kan du inte", blev svaret från storasyrran, "6 Points"-aktuella Erica Carlson. "Du är alldeles för kort".

Därför är det lite småkul att hennes nya film bär just titeln "Fröken Sverige". Ett medvetet val från manusförfattaren Sara Kadefors sida? Vem vet. Hur som helst är titeln högst ironisk - några skönhetstävlingar handlar filmen inte om, snarare tvärtom.

19-åriga Moa är en engagerad tjej. Hon och hennes vegankompisar trycker flygblad, demonstrerar utanför McDonalds och lyssnar på alternativ musik. Ändå vet Moa varken vem hon är eller vad hon vill. I hemlighet lyssnar hon på Patrik Isaksson, sminkar sig och köper sexiga underkläder. När hon en dag för reda på att kompisarna snackar skit om henne och egentligen tycker att hon är rätt töntig får hon nog. I protest bjuder hon hem sina vegankamrater på en mustig köttgryta. Det hela accelererar till ett regelrätt slagsmål och kompisarna flyr chockade fältet och är övertygade om att Moa blivit galen. Själv tycker hon att hon äntligen tagit sitt förnuft till fånga. Hon vägrar att vara politisk korrekt, gör slut med Conny som bara utnyttjar henne och bryter med kompisgänget.

Men Moas nya liv blir inte så härligt som hon trott. Ingen märker hur sexig hon är i sina nya röda underkläder och egentligen gillar hon ju inte kött. Den nye snobbige pojkvännen André bedrar henne och den enda kille hon kan lita på är 16-årige Jens, en utlokaliserad värstingkille från Stockholm. Men Moa vägrar att vara antingen eller och tillsammans med Jens tar hon strid för att få vara både och.

Det är inte sällan "Fröken Sverige" känns som en "Fucking Åmål 2". Den behandlar samma känslor och ungdomsproblem - kärlek, vänner, utanförskap och så vidare. Dock är inte i närheten av lika klockren som Moodyssons film. Manuset har brister, och trots att den bara är 90 minuter känns filmen på tok för lång. Man hinner irritera sig på Moa flera gånger om, när hon gör om samma misstag hela tiden, går tillbaks till killen som egentligen är helt fel för henne, eller vännerna som hon nyss bad dra dit pepparn växer. So much for that rebellish break-up...

Men samtidigt är det svårt att inte gilla filmen. Sara Kadefors manus bjuder äver på flera riktigt träffsäkra repliker som får publiken att brista ut i skratt. Det är med andra ord en film man inte ska gå in och analysera alltför hårt, utan se det som en god underhållning. Alexandra är underbar i huvudrollen, och även de andra unga skådespelarna, de flesta för mig helt okända, gör sig riktigt bra i sina roller. Något som är ganska ovanligt inom svensk film tyvärr. Magnus Roosmann och Sissela Kyle känns däremot ovanligt bleka i sina relativt små tråkiga roller som Moas päron. Ett konstigt casting-val.

Musiken är suveränt bra, låt inte ovan nämnde herr Isaksson skrämma dig för Tova Magnusson-Norling var smart nog att inte låta honom ta upp alltför många sekunder av soundtracket. Det är fullt ös hela tiden med härliga låtar av Paris, Kitty & The K, Melpo Mene med flera. En skiva jag definitivt köpper att köpa. Och jag vill ju självklart även rekommendera filmen, inte minst till alla ungdomar som gillade Alexandra i "Fucking Åmål" och är nyfikna på hur hon ser ut nu och om hon fortfarande är lika bra.