Brev från månen 2016

Gabrielle är en passionerad, temperamentsfull kvinna, fångad av förväntningarna i 1950-taletets franska landsbygd. Hon lider av kramper, och hennes mor hävdar att hon har ”problem med nerverna.” Hon längtar efter kärlek men finner sig snart bortgift och fångad i ett kärlekslöst äktenskap; kanske tycker han om henne, men han lämnar henne kall. Det visar sig att hon lider av njursten, så hon skickas på en kurort där hon faller för den mystiske löjtnanten André. Trots att han är sjuklig väcker han en passion hos henne som legat förtryckt under många år. Gabrielle är uppslukad av André, men utanför kurorten väntar en hård verklighet.

”Brev från månen” är en fransk filmatisering av en italiensk) roman, på båda språken – och även i svensk översättning – heter romanen ”Onda stenar.” Vilket anknyter till de njurstenar Gabrielle behandlas för på kurorten. Boken är på engelska översatt till ”From the Land of the Moon” vilket jag antar är varifrån filmens svenska titel kommer. Kanske finns det något i boken som förklarar sambandet, men när det gäller filmen förstår jag inte alls var titeln kommer ifrån.

”Brev från månen” är en film med en särskild målgrupp: folk som uppskattar melankolisk, franska romantik. Eftersom jag inte riktigt platsar in i den upplever jag att den som långsam och ganska melodramatisk. Men är det vad en är sugen på kommer ”Brev från månen” inte vara en besvikelse. Den är vacker på ett lättillgängligt vis, vändningen i tredje akten är tillfredsställande och skådespelarna är alla begåvade utan att göra mycket väsen av sig. Dock ryckte jag till av förvåning av en sexscen som var aningen mer grafisk än vad en vant sig vid. Inte tillräckligt för att vara chockerande, men ändå överraskande i genren.

Förutom huvudrollen består rollbesättningen och regi mestadels av personer du förmodligen aldrig hört talas om såvida du inte har ett brinnande intresse för fransk film. Marion Cotillard (förmodligen mest känd utanför Frankrike för sina roller i ”Inception” och ”La vie en Rose”) är Gabrielle. Hon är knepig, vacker och passionerad – precis som förväntas i ett romantiskt, franskt drama. Det är dock något distraherande att Cotillard spelar samma person under uppskattningsvis 20 år, och den enda förändringen som sker är att hon får en annan frisyr.

Louis Garrel spelar Gabrielles kärleksintresse med det mycket subtila namnet André Sauvage. Hipsterpoäng till den som såg honom i det intressanta, vagt incestuösa 60-talsdramat “Dreamers.”

”Brev från månen” uppfyller förväntningarna utan att vara sticka ut nämnvärt, även om tredje akten bjuder på en oväntad vändning. Förmodligen kommer det bli en sån film som dyker upp med jämna mellanrum i SVT. Om du gillar melankoliska franska filmer kommer du att uppskatta även denna.