Full Metal Jacket 1987

Krig är ett helvete. Med undantag för möjligen "M*A*S*H" så har filmen om något medium bestämt påpekat detta gång på gång med brutala, smutsiga och deprimerande filmatiseringar av såväl Första och Andra världskriget som Vietnam. Stanley Kubricks 1980-talsklassiker skildrar det senare och är även om den hamnade i skuggan av Oliver Stones "Plutonen" som släpptes samma år en engagerande inblick i krigets vansinne.

Dramat är uppdelat i två perspektiv av kriget. Det inleds på ett träningsläger där unga - de flesta allt annat än exalterade - män får skallarna rakade och ska med hårdhandskar skolas till supersoldater av den obarmhärtige sergeant Hartman (R. Lee Ermey, i sin mest kända roll). En av de som ska läras upp är Gomer Pyle (Vincent D'Onofrio), en överviktig drulle med rätt vilja men en svidande brist på intelligens och kompetens.

Första delen skildrar främst hur den barnlike Pyle förvandlas till ett monster av den hårda träningen och även den skoningslösa stämningen på lägret. Generalens empatilösa behandling av Pyle liknar bokstavligen bilden av att lägga ett vapen i ett instabilt barns händer och det hela får således ödesdigra konsekvenser, något som bevittnas av Joker Davis (Matthew Modine), Pyles mentor och enda vän på lägret.

Det är en intressant, obehaglig och välspelad skildring av hur endast krigsmentaliteten (även den utanför själva kriget) kan korrumpera en ren själ och hur skrämmande oförutsägbar en människa är i fel miljö och atmosfär. Ermey, som var en riktig ex-general som först anställdes som konsult på filmen och övertalade Kubrick att ge honom rollen, är inte oväntat självklar som en av filmhistoriens mest minnesvärda generaler medan D'Onofrio är fantastisk i sin första stora roll (kolla bara in blicken i hans sista scen).

Andra delen tar oss in i själva Vietnamkriget där Joker slängts in som krigskorrespondent för att rapportera från striderna. Han möter en gammal medrekryt, Cowboy (Arliss Howard), och följer med hans trupp i slaget om Hué där hamnar i skottlinjen för en gömd, okänd krypskytt.

Enligt många är filmens andra del den svagare och jag kan gradvis hålla med då berättelsen från träningslägret är både starkare och mer intressant ur ett psykologiskt perspektiv. Själva krigsdelen är en mer typisk krigsfilm, om än en mycket bra sådan. De går dock väl hand i hand och det är ett effektivt grepp att låta hjälten Joker ha en mer oskyldig andraplansroll i första halvan medan han tvingas genomgå en skrämmande förändring i upplösningen.

Det handlar om hur kriget likt ett monster slukar sina soldater, inte bara de som stupar utan även de med rena samveten som tvingas döda och helt förlora sin medmänsklighet. Det är ett tema krigsfilm använt sig av både tidigare och senare men i Kubricks händer är det inte oväntat vassare. Regissörens tolfte (och nästa sista) film är ett slagkraftigt hantverk med utmärkta rollprestationer, genialt foto, för stämningen välvald musik och en kusligt deprimerande atmosfär.