Fungi 2023

I ”Fungi” befinner vi oss i en värld där 80 procent av jordens befolkning har utplånats av en svamporganism. Nu har ett specialteam utsetts för att hitta ett botemedel som kan rädda mänskligheten och uppfylla löftet till publiken att detta kommer vara ett fartfyllt äventyr med något som passar hela familjen. Vad det är som är tänkt att passa ens en enda familjemedlem är inte solklart, speciellt inte med mängden av andra alternativ det finns att välja på.

 

Något som direkt är värt att nämna med ”Fungi” är att det är ett samarbete mellan hela fyra regissörer (Lottie Johansson, Ove Valeskog, Björn Engström och Sofia Brattwall) som samtliga även producerade och står för manus. Det skulle kunna vara en intressant väg att ta, speciellt med möjligheten att låta olika stilar och synpunkter argumentera över manusets försök att ställa vetenskap och naturlig balans mot kortsiktigt tänkande. Istället finns det inte ens en tydlig vision och alla försök att säga något känns mer som tomma ord.

 

”Fungi” är full av billiga ljudeffekter, stel dialog, halvdana försök att få varma sommardagar att se ut som en mörk postapokalyptisk framtid och musik som känns olämplig för scenerna de spelar över. Bildkompositionerna är på amatörnivå och klippningen hoppar ofta runt olika vinklar utan motivering på ett sätt som ibland är desorienterande. Även dialogscenerna saknar tempo och rytm, som om de inte var inövade av skådespelarna i förväg.

 

Det är i dessa ögonblick som man tänker tillbaka på John Carpenters tidiga dagar med låga budgetar och superenkla idéer som ändå upphöjdes till mästerliga resultat tack vare rent hantverk och charm. ”Attack mot polisstation 13” är ett skrattretande koncept men blev något speciellt på grund av en engagerande atmosfär och charmiga filmtekniker. ”Flykten från New York” är ett ännu mer skrattretande koncept men är så kreativ med de hårda restriktionerna att eftertexterna hinner börja rulla innan man ens märker att filmen omöjligen kunde leva upp till den skalan premissen lovade.

 

Nu är det helt orättvist att jämföra något med John Carpenter - men det är inte orättvist att hoppas på en ny vinkel på gamla storfilmskoncept, om de koncepten nu ska återanvändas igen. I teorin är det definitivt ambitiöst och beundransvärt att sikta på stora idéer med en liten budget. I praktiken leder det dock till en oändlig ström av kompromisser som tillslut får publiken att undra varför hela hopkoket läcker.

 

Förutom att någon i produktionen hade tillgång till påkostade båtar, varför behövdes det vilda båtjakter? Behöver man bära en mask eller inte för att överleva?

 

Filmen tar sig an titeln ”Fungi” men involverar knappt svampen i själva storyn och verkar inte särskilt intresserad av idén att majoriteten av befolkningen har utplånats. Det börjar tillslut kännas som barnteater i ett offentligt skogsreservat, vilket blir ett problem för en film som försöker sälja in dramatiken i det hela.

 

Allt skulle vara okej om det ändå fanns något charmigt eller distinkt. Det var säkert riktigt kul att filma, om än frustrerande som vilken produktion som helst, men inget av det roliga lyckas ta sig ut från skärmen och fånga publiken. Det saknas spänning i dramat och varken karaktärerna eller scenariot känns trovärdiga.

 

Om ”Fungi” bara hade anammat hur fånigt allt är finns det en chans att det kunde ha fungerat. Men när en film tar sig själv på stort allvar men saknar all trovärdighet blir det bara för lätt att skratta.