Fyra nyanser av brunt 2004

Killinggänget har passerat gränsen och uppnått komikens Nirvana. De har lyckats uppnå en fullständig täckning av komikens alla hörn och i och med "Fyra nyanser av brunt" är deras plats inte bara säkrad i komikerhimlen, utan även bland de stora svenska filmskaparna.

Efter många år av planerande och pusslande har Killinggänget äntligen lyckats få ihop en långfilm, med betoning på lång, då speltiden når upp till dryga tre timmar (exklusive paus). Regisserar gör Tomas Alfredsson som också stod för regin då spermabussen till Tallinn avgick 1998.

Fyra nyanser av brunt, fyra historier som är utplacerade från norr till söder. En familjefar försöker få sin skoltrötte son att vakna till och bli vuxen. Han tar därför med honom till sitt jobb som djurkremerare en helgdag. På en annan plats i Sverige kommer en hotellägares föräldrar (med sällskap) på besök och där lyckas en snidad träfigur förstöra riktig lycka. I en lokal i Göteborg sitter en grupp människor och berättar ärligt om sina liv under en session de kallar matlagningskurs. Där finns hemligheter och sanningar som så småningom kryper fram till ytan. I norra delen av vårt avlånga land dör en framgångsrik travkusk/kvinnotjusare och hans söner kommer hem till begravningen. En begravning som minst sagt sticker ut från mängden.

Det här är utan tvekan något av det mörkaste Killinggänget tidigare gjort. Även om det känns som en ganska naturlig utveckling sedan deras 4 filmer för SVT för några år sedan. "I fyra nyanser av brunt" är det långt ifrån Berns salonger men därmed inte sagt att humorn är borta. Den har bara utvecklats och placerats med otroligt mycket hjärta och hjärna in i vardagen. Ibland lite skymd av tragedin, ibland tydlig, men alltid där.

Av dessa fyra berättelser så hittar man snabbt sin(a) favorit(er) men samtliga håller hög klass. Många gånger kommer jag på mig själv att det är en film av och med Killinggänget jag faktiskt tittar på och känslan av något tyngre är hela tiden närvarande.

"Fyra nyanser" lyckas väldigt bra med att skildra det mörka i vardagen, och ur det ändå finna humorn utan att bli övertydlig eller klumpig. Många scener lyckas framkalla direkta skrattattacker för att i nästa sekund sätta det ordentligt i halsen. Det är skickligt, och mycket svårt att lyckas med.

"Fyra nyanser av brunt" är inget mindre än det bästa och mest vågade Killinggänget någonsin gjort. Intressant nu är att se åt vilket håll de väljer att vandra efter detta.