Fyra veckor i juni 2005

I ”Fyra veckor i juni” möter vi Sandra (Tuva Novotny), en vilsen ung tjej, nyss vuxen, som hela livet mött motgångar och burit omkring på ilska. Efter ett stort svek från sin dåvarande pojkvän går allting överstyr och hon hugger mot honom med en sax. Sandra döms till villkorlig dom, blir flyttad till en småstad och tvingad till ett jobb på Myrorna.

I sin nya småstad möter hon ensamhet, som hon tar emot med öppna armar. Hon stöter bort så gott som all kontakt med andra människor och tillbringar mest sin tid i sin etta lyssnandes på musik. Men så en dag får hon av en slump tillfällig kontakt med grannen lägenheten över, den gamla tanten Lilly (Ghita Nørby). Lilly och Sandras relation utvecklas till djupa samtal dagligen, trots Lillys dotters (Jessica Zandén) påpekanden. Det visar sig att Lilly och Sandra båda är kvinnor som mött svek från männen i deras liv, och båda har äntligen hittat varsin kvinna som förstår sig på den andra. Sandra tar reda på mer och mer om Lillys liv, vars ursprung visar sig vara annorlunda än först anat, med hemligheter som gömts ända sedan andra världskrigets slut.

Sandra får fortfarande handskas med männen i sitt liv, och regissören Henry Meyer verkar vilja få oss att tro att det bara finns två olika sorter: svin (Sandras ex-pojkvän, hennes nuvarande chef) eller omtänksamma, trevliga killar (som den polske snickaren som renoverar Sandras hus). Vid sidan av Sandras och Lillys eviga samtal om män och livet, fattar Sandra tycke för den polska snickaren som tillsammans med sina vänner arbetar svart när de renoverar husets framsida.

Och så fortsätter filmen. Lilly och Sandra talar om det som faller dem in, från antingen totalt ointressanta saker till Lillys hemliga affär med en officer för 40 år sen, vilket i sin tur även det är ointressant. Ibland bråkar Sandra med sina kollegor som är ohyggligt osympatiska, och ibland tar hon en simtur med den polske snickaren.

Efter Henry Meyers film ”Ellinors bröllop” tyckte jag att Meyer var en dålig filmmakare. ”Fyra veckor i juni” stärker endast mina ord. ”Ellinors bröllop” är visserligen en sämre film, men det är bara på grund av skådespelarna. Det är nämligen det enda positiva med ”Fyra veckor i juni”. Tuva Novotny är utan tvekan Sveriges i särklass mest talangfulla skådespelerska, och hon håller upp denna extremt lama text. Det är någonting märkligt med ”Fyra veckor i juni”, den är inte något vidare långtråkig, inte alls, men förutom Novotny kommer jag inte på någonting med filmen som jag tycker om. Jag vill inte tänka mig hur fruktansvärd den här filmen skulle vara utan hennes insats.