Game Change 2012

Tycka vad man vill om Palin, Alaskaguvernören som från ingenstans blev presidentkandidatens John McCains kandiderande vicepresident i amerikanska valet 2008, men en minnesvärd färgklick i politiska historien är hon absolut. "Hockeymorsans" säregna personlighet, bisarra uttalanden och påtagligt bristande kunskapsbrist gör att hon nästan snodde showen från Barack Obama.

Att man skulle göra film på denna minst sagt utstickande människa var givet och efter de berömda, fantastiskt porträttlika parodisketcherna med Tina Fey i "Saturday Night Live" var frågan vem som skulle få äran (?) att spela Palin på film. Svaret heter Julianne Moore, och för de som tvekat så kan man med detta ytterst välspelade TV-drama konstatera att det är svårt att föreställa sig någon annan.

Vi får följa senator McCains (Ed Harris) kampanj och hur hans PR-chef Steve Schmidt (Woody Harrelson) försöker locka kvinnliga väljare genom att hitta en kvinnlig republikan att kandidera till vicepresidentposten. De hittar Palin, en frispråkig, religiös guvernör i Alaska med rejält skinn på näsan. Hon tas ombord, utan att genomgå några kvalifikationstester och snart går det upp för McCains följe att Palin inte är så politiskt insatt som hon bör vara...

Detta hade kunnat bli en dråplig parodi och blir det nästan, speciellt i de fantastiskt pinsamma intervjuerna där Palin tabbar sig. Men tack vare stenhårda proffs framför kameran och ett utmärkt sammanställt manus så rycks man med i den intressanta historien och politiska sfären där tyngden av en offentlig profil och image vägs mot integritet och privatliv.

Moore är briljant. Efter några rätt slätstrukna roller ("Shelter", "Crazy Stupid Love") bevisar hon här återigen att hon är en av de främsta skådespelerskorna i sin tid. Sekunden hon gör entré inte bara spelar utan förvandlas hon helt till den energiske Palin. Harris och Harrelson är pålitligt bra motviktare och birollslistan fylls ut av nämnvärda veteraner som Sarah Paulson, Peter MacNicol och Ron Livingston.

Ett mindre minus är att Palins familj förblir ganska anonyma och färglösa, och man vill överhuvudtaget se mer av Palin som privatperson och familjemor. Vi anar en viljestark men förvirrad kvinna som slits mellan två olika roller och liv men vi fördjupas aldrig i hennes person och inre tankar. Som vanligt ett problem med verklighetsbaserade filmporträtt, särskilt av sådana fortfarande i livet. Att det är en TV-film med mindre budget är också något som är svårt att frångå.

Det är dock fortfarande en stark, intressant och framför allt välspelad film om en av våra mest färgstarka politiska personligheter på flera år, och med några av våra bästa karaktärsskådespelare på högvarv i rollerna. En sevärd film, även för den icke politiskt insatte.