Gangs of Wasseypur 2012

"Gangs of Wasseypur" är egentligen två filmer, del 1 och 2, men den första filmen har inget riktigt slut utan lämnar åskådarna med en retlig "to be continued". Recensionen gäller alltså båda filmerna som en helhet. Vi får följa släkten Khan från fyrtiotalet och fram till nutid. För det var alltså för så länge sedan som konflikten mellan Shahid Khan och affärsmannen Ramadhir Singh började. Shahid Khan hamnar även i konflikt med flera andra mäktiga män och bråket går i arv till hans son Sardar som i sin tur skickar det vidare till sina söner Danish och Faizal. En ond cirkel där makt och hämnd är viktigare än allt annat.

Tonen sätts direkt i första scenen när ett hundratals skott avlossas, men de fem timmarna bjuder även på mer än bara våld. Vi får bakgrundshistorien och lär känna vissa av karaktärerna närmare. Familjen Khan är som Indiens Corleone, eller åtminstone staden Wasseypurs mäktiga maffiafamilj. 
En av de intressantaste karaktärerna som faktiskt har ett djup är Sardars son Faizal, huvudperson i den senare delen av filmen. Han går från att vara familjens svarta får - en misslyckad kille som helst röker på - till att bli den våldsamma ledare han aldrig ville bli.

Det finns som sagt karaktärer som gör filmen till något mer än endast ett blodbad, men en svaghet är att på fem timmar hinner extremt många personer dyka upp. Mer än en gång sitter man och undrar "vem var nu den där killen", vilket blir något av ett irritationsmoment.

I filmens början, typ första timmen, blir det dessutom en väldigt ensidig berättelse eftersom det saknas kvinnliga karaktärer. Det åtgärdas när Sardar gifter sig med den tuffa Nagma, men totalt sett hade gärna kvinnorna fått ta ännu mer plats i filmen. Huvudpersonerna är män med familjer och om det märktes ännu mer hade filmen lyfts ett par steg.

När man pratar om indiska filmer tänker många direkt på Bollywood, men det här är inte en sådan film, även om bollywoodinfluenserna dyker upp här och där. Några drömscener där filmens huvudpersoner brister ut i sång och dans ser vi inte, däremot har de lyckats få in sång, och ibland även dans, på ett naturligt sätt. Mer realism och dessutom sångtexter som aldrig skulle godkännas i en bollywoodfilm, med anspelningar på våld och sex. Musiken är annars det element där det inte finns något att klaga på. Drivande, ångestladdad och tuff ger den filmen en ytterligare dimension.

Våldsscenerna är extremt explicita. Blod sprutar och huvuden sågas av. Onödigt grovt emellanåt och har man svårt för överdrivet våld är "Gangs of Wasseypur" helt fel film.