Gangster Squad 2013

Filmen skildrar den verkliga gangstern Mickey Cohens (Sean Penn) terror av Los Angeles på 1940-talet och hur den ärliga snuten John O'Mara (Josh Brolin), en av få icke-korrumperade inom stadens poliskår, startar en hemlig styraka för att sänka maffiabossen på uppmaning av polischefen (Nick Nolte). Med sig får han bl.a. polisen Jerry (Ryan Gosling) som lämpligt nog har en affär med Cohens älskarinna (Emma Stone).

Att historien bygger på en sann historia spelar egentligen inte så mycket roll. Det här är hederligt gammeldags gangsterrulle av bästa sorten - och då menar jag inte av typen "Scarface" utan snarare originalet "Scarface - Chicagos siste gangster" från 1932. Tidsandan gör sig påmind i både repliker, kostymer och scenografi.

Däremot skruvar Fleischer upp tempot på samma sätt som med "Zombieland" och hans lite underskattade "30 Minutes or Less". Actionsekvenserna och eldstriderna är många, långa och inte nödvändigtvis särskilt trovärdiga men det är dynamisk popcornunderhållning som håller åskådaren på helspänn. Att vi skäms bort med en drömensemble gör inte saken värre - bara titelgänget består av pålitligt sevärda birollsnamn som Robert Patrick, Anthony Mackie, Giovanni Ribisi och personliga favoriten Michael Pena, som för en gångs skull slipper en fånig accent.

Att de dramatiska delarna har lägre prioritering är en detalj som går att ha överseende med. Exempelvis får Stone och hennes romantiska sidohistoria med "Crazy Stupid Love"-motspelaren Gosling inte särskilt mycket utrymme vilket kan tyckas är synd även om det är en klyscha, liksom en del annat i filmen (som polisen som kastar pistolen för att slåss mot skurken "man mot man"). Och fantastiska skådespelare å sidan så känns valet av Penn som sadistisk gangster lite väl förutsägbart och hans överspel, som i ärlighetens namn kommer och går, matchar inte riktigt de mer nedtonade motspelarna.

Men även för den som inte lockas av gangsterfilm så finns här en snygg, välspelad och spännande nostalgikick med tillräckligt mycket medryckande pangpang, biljakter och explosioner för att uppfylla en stereotypisk pojkdröm om hårda snutar vs. fula bovar. Och alla möjligheter att lyssna på Nick Noltes grymtande stämma bör tas tillvara på.