Gerontophilia 2014

Lake är en ung man med en annorlunda sexuell läggning. Han dras till äldre män på ett för omgivningen onaturligt sätt. Han blir avskedad från sitt jobb som badvakt i ett badhus efter att ha blivit lite för upphetsad av en livräddning på en äldre man, men får istället chansen att jobba på ett äldreboende. Där stiftar han bekantskap med en av de boende, Mr Peabody, som berättar färgstarka historier om sitt liv i nöjesbranschen. Bekantskapen utvecklas till en relation, och när Lake upptäcker att äldreboendet drogar sina boende för att hålla dem i schack bestämmer han sig för att ta med sig Mr Peabody därifrån. De åker på en roadtrip över Kanada för att ta sig till Stilla Havet, som Mr Peabody vill se en sista gång innan han dör.

Filmen karaktäriseras av den gråa dysterhet och leda som kan infinna sig i en tyst vinterstad. Lakes utanförskap speglas av stadens tomma gator som han ensam åker skateboard genom. Det är först när Mr Peabody kommer in i bilden som även färger introduceras, men fortfarande bleka och utan att vara alltför övertydliga och klyschigt symboliska i bildspråket.

Vad som verkligen urskiljer filmen är hur den hanterar äldre människokroppar. Vad som av alla andra mest behandlas som äckliga klumpar av skin och ben möts av Lake med värme och sensualitet. I en scen där Lake tvättar Mr Peabody med en tvättsvamp tillåts den äldre kroppen att framstå i all sin skönhet, på ett sätt som sällan ses på bioduken. Den allmänna uppfattningen av äldre människor som överflödiga och oönskade kollin som tar resurser från samhället ifrågasätts genom Lakes sexualisering av de boende på äldreboendet, och genom Mr Peabody illustreras att bara för att man är över 80 år gammal behöver inte livslusten, med betoning på lusten, försvinna.

Filmen har beskrivits som en HBTQ-version av "Harold och Maude", men skiljer sig på den punkten att Lake dras till de äldre männen just därför att de är gamla, medan Harold dras till Maude trots att hon är gammal.

Men kritiken mot hur vi behandlar våra äldre förtas något av att Lakes intresse för de äldre herrarna inte är av omtanke för deras eget välmående, utan intresset kommer istället av hans egen sexuella dagning till dem. Anledningen till att han tar Mr Peabody från hemmet tycks inte vara för att rädda honom från drogerna som han matas med där, utan för att Lake själv ostört ska kunna leva ut sina drifter. På så vis hamnar filmens betoning mer på queer än på samhällskritik.

Pierre-Gabriel Lajoie gör sin långfilmsdebut i "Gerontophilia", men känns bitvis stel och obekväm i rollen. Lake förblir svårgreppad och distanserad i en film som hade gynnats av en protagonist som gick att förstå bättre. Det är snarare birollerna som får stå för sympati och identifikation, och filmens befriande humor kommer främst från Mr Peabody, Lakes "flickvän", och hans mamma.

Till sist är "Gerontophilia" ändå en härlig feelgood-film som lämnar en med en varm känsla och ett leende på läpparna, men den kommer antaglien inte att nå ut till någon större publik. Samtidigt kommer Bruce La Bruce-fans ha svårt att känna igen regissören från hans tidigare mer extrema och sexuellt explicita filmer.