Get Low 2010

Robert Duvall har verkligen en imponerande CV. Vi har sett honom i klassikerna "Apocalypse Now" och i "Gudfadern"-trilogin och nu på senare år har han spelat i "Thank you for Smoking" och "Vägen", men det är inte så vanligt att han innehar huvudrollen. Därför är det extra kul att se den snart 80 år gamla mannen bära den här filmen på ett utmärkt sätt.  

Felix Bush (Duvall) är en gammal enstöring som bor uppe i skogen. Traktens ungar smyger hit för att kasta sten men är samtidigt livrädda för honom - precis som resten av folket i det lilla 30-talssamhället. Det går många historier om hur han dödat män och är farlig på alla sätt och vis. Att han är tvär som en folkilsken hund bättrar inte på hans rykte. Men han bär på en hemlighet som ingen känner till, något som tynger ner honom.

När han så helt plötsligt dyker upp inne i stan på sin häst som sett bättre dagar så höjs många ögonbryn. Än mer så när de får höra vad han vill - arrangera sin egen begravning, bjuda in alla från när och fjärran och själv var med - vid liv - och höra vad de har att säga om honom.

På begravningsbyrån Quinn Funeral Home tycker Frank (Bill Murray) att det dör alldeles för lite folk i stan. Affärerna går riktigt dåligt, så visst kan man väl rucka på en så liten detalj som att hedersgästen fortfarande lever, om han nu ändå vill betala för kalaset.

Titeln "Get Low" syftar på att dö - alltså att det då är dags att hamna två meter under jord. Och visst kretsar filmen en hel del runt just döden och begravningar, men mest handlar den om att lätta sitt hjärta och be om förlåtelse innan det är för sent. Kanske ännu viktigare är att kunna förlåta sig själv. Det är i alla fall vad den gamla räven Felix behöver göra.

Redan från allra första början får vi en hint om den stora hemligheten. Filmen börjar med dramatiska scener från en eldsvåda där vi ser en brinnande man komma ut ur ett fönster och springa iväg. Mystiken tätnar genom Felix mardrömmar och när vi långsamt får lära känna honom bättre. Det är framför allt genom hans möten med enda vännen, Maddie (Sissy Spacek) som vi får veta att det döljer sig något mer bakom den griniga gubbmasken.

Medan Spacek ger filmen dess allvarliga sida får Bill Murrays begravningsbyråägare stå för de komiska inslagen, som ändå inte är översvallande. Humorn hålls på en sansad nivå, men är ändå ständigt återkommande. Som kontrast mot Murrays aningen hala företagare står den unga medarbeteren Buddy (Lucas Black) som egentligen har lite för mycket hjärta för att arrangera en "levande begravning" men som samtidigt är den som vinner Felix förtroende.

Historien bygger på en legend om en man som faktiskt fanns på riktigt, en Felix "Bush" Breazeale som levde i Tennessee på 30-talet. Även förlagan ska ha planerat sin egen begravning i förväg, men manusförfattarna har sedan blandat verklighet och saga.

Det är i alla fall ett välskrivet manus. Historien är vackert filmad i höstigt, frostiga toner. Och regissören Aaron Schneider som här gör långfilmsdebut efter att ha vunnit en Oscar för bästa kortfilm 2003, gör ett bra jobb. Med helgjutet skådespeleri från alla inblandade, framför allt Duvall och Spacek, och med lagom mycket drama, mystik och humor kan det här inte bli annat än en väldigt lyckad film.