Ghost Rider: Spirit of Vengeance 2012

Det börjar ändå rätt lovande. Eller åtminstone med en positiv känsla. Två minuter in och jag gillar redan "Ghost Rider: Spirit of Vengeance" bättre än "Ghost Rider", vilket för allan del inte behöver säga mycket. Men det ser hyggligt ut och skadar inte alls att Anthony Stewart Head, en av favoriterna från "Buffy the Vampire Slayer" (ja, jag är ett fan, har du problem med det?!), dyker upp i liten roll. Sedan går den positiva känslan över i samma takt som Tony Head försvinner ut ur filmen.

Jag förvånas ständigt över hur Nicolas Cage kan nöja sig med sådana här manus. Han är mycket bättre, oerhört mycket bättre, än det här. Visst, han är också ett gammalt Ghost Rider-fan och visst, han behöver stålarna på grund av den där skattegrejen, men "Spirit of Vengeance" fick grönt ljus 2009 och det borde vara tillräckligt för att hinna lägga lite tid på kvalitetskoll. Kan man tycka. Kan jag tycka.

Om det fanns något jag gillar, var det bryggorna mellan vissa scener, animerade sekvenser med Johnny Blaze som berättare, som är visuellt riktigt jäkla snygga. De är, å andra inte helt smickrande sidan, även ren exposition. De känns som bryggor över bortklippta scener, ditsatta för att förklara information som klippts bort eller varit för suddigt till att börja med. Även om det sällan sker animerat, är denna typ av exposition inte ovanligt i dåliga filmer.

Och det är inte bara dåligt-dåligt, det är underligt dåligt (underligt är ett ord som förekommer flera gånger i mina anteckningar). Det är en underlig slagsmålskoreografi, där t ex Ghost Rider tillåts ägna ohemult med tid åt en av skurkarna när flera andra väntar. Och de nöjer sig med att vänta. Ingen gruppattack där, inte. För att inte tala om Ghost Riders underliga epilepsiliknande spasmer. Som någon slags ryckig dans. Fråga mig inte vad det skulle vara bra för, jag liknade själv ett frågetecken - personregin i "Spirit of Vengeance" hör absolut till underligheterna.

Filmen genomsyras också av alldeles för billiga skämt, vilket torde vara kännbar kritik från någon som mig, någon som älskar billiga skämt. Det är bland annat (dock ej begränsat till) det här som gör att "Spirits of Vengeance" känns för serietidningsaktig på fel sätt. Det känns emellanåt serietidningsaktigt på det där sättet som serietidningar brukade göra innan mediet började tas seriöst. Så mycket för det utlovade mörkare mörkret, liksom.

Och till det här kan vi lägga dåliga specialeffekter. Och varför får vi aldrig se en hel förvandling från Blaze till Ghost Rider? Bara före/efter-bilder. Budgetskäl? Det är också underligt.

Jag gillade inte "Ghost Rider" nummer ett, det var en dålig film, men jag vill ändå minnas att den hade något. Den gav mig någon form av underhållning. "Spirits of Vengeance" mig inte ens det.

Och när självaste Christopher Lambert misslyckas med att rädda skiten, då vet man att det är illa.